| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRIGISK kri4gisk, adj.; adv. -T.
1) om person l. om sinnelag o. d.: som hyser kärlek till o. kan utveckla kraft i krig l. strid; krigsälskande, krigslysten; stridbar; martialisk; äv. i överförd anv., om tal, åtbörd, utseende, uppträdande o. d.: som vittnar om nämnda egenskaper; äv. oeg., om djur. En krigisk nation. En krigisk natur. Krigiskt lynne. Se krigisk ut. Föra ett krigiskt språk. Helsingius (1587). Straxt vapenbrak och krigiskt tal, / Sig spridde uti svartklädd sal. Arnell Scott Sjöfr. 93 (1829). Det krigiska Svenska Folket. Strindberg NRik. 39 (1882). (Franske ministern) Fournier ansatte mig dessa dagar (i mars 1864) ganska häftigt för att få mig mera krigiskt sinnad. De Geer Minn. 1: 261 (1892). Den krigiske ärkebiskop Jöns Bengtsson Oxenstierna. Schück o. Lundahl Lb. 1: 118 (1901). Fascismens mentalitet är krigisk. NoK 111: 152 (1931). — särsk. zool. i uttr. krigiska termiten, termitarten Termes bellicosus Smeath. 1Brehm III. 2: 142 (1876). Stuxberg (o. Floderus) 2: 511 (1902).
2) som innebär l. tillhör l. härrör från l. gäller l. har avseende på l. syftar till osv. krig l. krigsförhållanden; krigs-; militär(isk), militär-; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Krigiska bragder, krigisk ära. Krigiska tider. Hysa krigiska avsikter. Intaga en krigisk hållning (mot någon). Vidtaga krigiska anstalter. Komma i krigisk beröring med ett folk (osv.). Linc. Bb 6 a (1640). Osmännernas krigiska styrka består uti Cavalleriet. Möller (1790). Alla stora krigiska snillen. Tegnér (WB) 7: 125 (1832). Krigiska lekar voro den unga prinsens (dvs. G. II A:s) förnämsta nöje. Fryxell Ber. 6: 2 (1833). Det ser krigiskt ut, (dvs.) ser ut att bli krig. Dalin 2: 768 (1855). Utbilda sig i krigiska idrotter. EkonS 1: 41 (1891). Väldiga krigiska sammandrabbningar. Essén Eur. 35 (1926). Hellström Storm 391 (1935). — särsk. (numera föga br.) om vapen l. rustning o. d.: avsedd för (användning i) krig, krigs-. Myrtens och hagtorns spiriga skott till de krigiska spjuten / Bjuder dig skaft. Adlerbeth Buc. 85 (1807). De krigiska vapnen. Nordström Samh. 2: 105 (1840). (Sv.) krigisk drägt (lat.) militaris habitus. Cavallin (1876).
Spalt K 2764 band 15, 1938