Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRINGLIG kriŋ3lig2, adj.; förr äv. KRINGLOT, adj., n. =.
Ordformer
(-ig 1757 osv. -og 1749. -ug 1773. -ot 1587—1882. -et 1707—1716 (n.). -it 1642)
Etymologi
[fsv. kringlotter, sv. dial. kringlig, kringlog, kringlet, motsv. dan. o. nor. kringlet, isl. kringlóttr; avledn. av KRINGLA, sbst., l. stammen i sv. dial. kringel (se KRINGEL-)]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rund. Helsingius (1587). En kringlet Mössa. VRP 1707, s. 114. 1. stort kringligt Bord. BoupptVäxjö 1787. Kringlot som solen, svart som jorden; drar en lång rumpa efter sig? Ett stenkakejärn. Landsm. II. 8: 7 (c. 1830, 1882; gåta från Värends skogsbygd). Kringlot som ett ägg. Därs. 9.
2) (mindre br.) som går i l. utmärkes av bukter l. snirklar o. d. De kringliga och krokiga kvarteren mellan Österlånggatan och Skeppsbron. ST(A) 1928, nr 92, s. 1.

 

Spalt K 2795 band 15, 1938

Webbansvarig