Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRITA kri3ta2, förr äv. KLITA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.).
Ordformer
(klij- c. 1635. kri- (-ij-) 1640 osv.)
Etymologi
[jfr d. kridte, t. kreiden; till KRITA, sbst.]
1) motsv. KRITA, sbst. 1: bestryka (ngt) med krita, vitmena (vägg l. spis o. d.) med krita, täcka l. överdraga (ngt) med ett tunt lager av krita; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Schroderus Dict. 216 (c. 1635). Hus, med väggar kritade. VetAH 1773, s. 204. Nybom SDikt. 1: 97 (1848, 1880; bildl.). Fönstren kritas mot solen (före flyttningen till sommarnöjet). Strindberg Fagerv. 81 (1902). Hon hoppade fram med små steg på sina kritade skor. Sjöberg Kvart. 695 (1924).
2) motsv. KRITA, sbst. 1: osnygga l. neddamma med krita; i förb. KRITA NED.
3) (ngt vard.) motsv. KRITA, sbst. 3: skriva l. notera (ngt) med krita, rita l. teckna (bild l. figur o. d.) med krita; stundom: avbilda (ngn) med en kritteckning; äv. utan obj.: göra märke l. tecken o. d. med krita, rita l. skriva med krita; äv. mer l. mindre bildl. Schroderus Dict. 240 (c. 1635). Betänk jag blott figurer kritar, / Som tidens hand skall stryka ut. Leopold 2: 382 (1802, 1815). Hvem har kritat på väggen? Weste FörslSAOB (1823). Geijer I. 8: 173 (1838; i bild). Man vardt raderad, målad, kritad / — På konst var alltid Japan rikt — / Men aldrig den som så blef ritad / Själf kunde se om det var likt. Snoilsky 5: 90 (1888, 1897). Östergren (1930). — särsk. (i skolpojksspr.) oeg.: skriva av (stil o. d.). Bergman SkolpSlang 39 (1934).
Särsk. förb.: KRITA AV10 4. (i skolpojksspr.) till 3 slutet: skriva av (stil o. d.). Bergman SkolpSlang 39 (1934). —
KRITA NED10 4 l. NER4. till 2: osnygga l. neddamma l. nedsöla med krita; äv. refl. Nordforss (1805). Auerbach (1911; refl.). jfr NED-KRITA. —
KRITA UPP10 4, äv. OPP4. jfr UPPKRITA.
1) (†) till 1: vitmena (byggnad) med krita. Murenius AV 565 (1665).
2) till 3.
a) (föga br.) skriva upp (ngt) med krita. Lind (1749; under aufkreiden). Cavallin Kipling Wi 29 (1897).
b) (i fackspr.) gm ritning med krita förtydliga (runinskrift l. hällristning o. d.). Östergren (1930). —
KRITA UT10 4. (numera bl. tillf.) till 3: medelst kritstreck utmärka konturerna till (ngt på ngt). Widegren (1788). Nordforss (1805). Morfar brukade själv .. krita ut på de beredda hudarna sulor och överläder åt folket. OoB 1932, s. 26. —
KRITA ÖVER10 40. (numera bl. tillf.) till 1: överstryka med krita; utplåna (ngt) gm överstrykning med krita. Nordforss (1805). Weste FörslSAOB (1823).
Avledn.: KRITNING, r. l. f. vbalsbst. till KRITA, v. 1, 3; äv. konkret. Weste (1807). Strindberg HögreR 177 (1899; konkret).

 

Spalt K 2847 band 15, 1938

Webbansvarig