Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRITIKERA, v., pr. ind. sg. -ar.
Ordformer
(critiquera)
Etymologi
[av fr. critiquer, avledn. av critique, adj. (se KRITISK)]
(†) noggrant undersöka o. bedöma, kritisera; särsk. i fråga om litterär kritik. TLärdaSak. 1: 166 (1769). Man critiquerar ej annat än goda böcker. Björnståhl Resa 3: 182 (1778).
Avledn.: KRITIKABEL, adj. (critic-) [av fr. criticable] (†) som kan göras till föremål för kritik. Biberg 3: 471 (c. 1823). —
KRITIKÖR, m. (critiqeur) [av fr. critiqueur] (†) kritiker (se d. o. 1), anmärkare, häcklare. Nordberg C12 2: 355 (i handl. fr. 1713).

 

Spalt K 2852 band 15, 1938

Webbansvarig