Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KROMATIN krom1ati4n l. krå1-, äv. krω1-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. o. eng. chromatin; till gr. χρῶμα (gen. χρώματος), färg (se KROM, sbst.1)]
biol. cellkärnans färgbara substans; jfr NUKLEIN. Wirén ZoolGr. 1: 435 (1899). Hofsten Ärftl. 1: 38 (1927).
Ssgr (biol.): KROMATIN-KORN. 2NF 4: 1389 (1905). —
-NÄT(ET). cellkärnans nätvärk, huvudsakligen bestående av kromatinkorn. VerdS 88—89: 31 (1900). —
-SUBSTANS. Sundberg Mikroorg. 41 (1895).

 

Spalt K 2884 band 15, 1938

Webbansvarig