Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRUTONG krutoŋ4 l. krɯ-, r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) croutons Sjöberg Singstock X (1832)).
Ordformer
(crouton 1832—1931. kruton 1898. krutong 1899 osv.)
Etymologi
[av fr. croûton, rostad brödskiva, avledn. av croûte, brödkant m. m., av lat. crusta, skorpa (se KRUSTA)]
kok. skiva av vitt bröd stekt i smör l. rostad (o. använd ss. underlag för stuvning l. dyl.). Sjöberg Singstock X (1832). Escoffier 2: 296 (1928). Krutonger med stekta champignoner. Furuhjelm StigOron 165 (1935). — jfr OST-, ÄGG-KRUTONG m. fl.

 

Spalt K 2983 band 15, 1938

Webbansvarig