| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRYMPLIG krym3plig2, adj. -are.
2) (numera knappast br.) som (ser ut att) icke (ha) fått sin fulla växt l. utveckling, småväxt; förkrympt; liten o. klen; äv. i överförd anv. De krympliga alarne. Zimmermann Jord. 3: 55 (1816). Utmärkta anlag (lågo) i denne krymplige torpargosse (dvs. Johan Lundblad). BL 8: 343 (1842). Ungskog af krymplig och dålig växt. UB 3: 410 (1873; äv. i uppl. 1899). SD(L) 1898, nr 279, s. 3.
Spalt K 3003 band 15, 1938