| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRYMPA krym3pa2, v. -er, -te, -t, -t, i bet. 1 o. (bl. i p. pf.) i bet. 2 äv. (utom i p. pf. numera bl. tillf.) krömp kröm4p, krömpo kröm3pω2, krumpit krum3pit2, krumpen krum3pen2 (jfr KRUMPEN). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (tillf., i bet. 2. Björkman (1889). TT 1902, Dek. s. 4).
1) draga sig samman (o. därvid bli tätare), draga l. rynka ihop sig, torka l. krypa ihop, minska i längd o. bredd (omfång); i sht dels om tyg, klädesplagg o. d., dels (i sht i fackspr.) om metall, trä, tegel, betong o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om den minskning i längd o. bredd (omfång) som uppkommit, då ngt krympt. Krympningen utgjorde 8 procent. Stiernman Com. 3: 158 (1663; om kläde). Järnet krymper .. under afkylningen. Rinman JärnH 44 (1782). Att teglet under torkningen krymper. Gundberg Tegel 8 (1860). (Kamelföraren) såg tärd och hopsjunken ut och hade krympt till en liten gubbe. Hedin GmAs. 1: 499 (1898). Tyg och löften krympa alltid. Ström SvenskOrdspr. 340 (1926); jfr b. Svamp och grönsaker krympa, om de nedläggas i saltlake. NoK 99: 52 (1931). Lätta träslag krympa .. mindre än tunga träslag. HantvB I. 2: 12 (1934). — särsk.
a) i fråga om (känsla av) hopdragning av kroppsdel. När Seenarna werka och krympa, smörj der med (dvs. med oljan) dagligen. Roberg Beynon 217 (1697). Plågorna (vid kolik) kännas .. som en smärtsam krympning tvärs öfver underlifvet. Lovén Anv. 28 (1838). Hallström GHist. 48 (1895; om ögon). — särsk. om hjärta; numera bl. för att angiva en (vid stark sinnesrörelse, särsk. skräck l. sorg förekommande) känsla av hopdragning l. hopsnörning i hjärttrakten. Dessa krympningar och utvidgningar af hjertats särskilta håligheter ske i jemn takt. Lovén Anv. 3 (1838). Hennes hjärta krympte av skräck. Berg ModAmer. 66 (1925).
b) mer l. mindre bildl. l. i överförd anv.: bli mindre, avtaga, smälta ihop; sina; äv.: te sig mindre, bli mindre betydande l. imponerande. Penningarne börria .. krympa. OxBr. 1: 162 (1621). Både Goethe och Schiller krympa betydligt, när man ser dem genom hr Brandes’ glas. Samtiden 1873, s. 474. (Han) stal mjöl ur deras krympande förråd. Hedin Pol 2: 463 (1911). Kompanierna smälta tillsammans, officerskadrerna krympa. Dens. KrRyssl. 610 (1915). Att den internationella handeln krympt till en tredjedel av vad den var under senaste högkonjunktur. SvD(A) 1934, nr 290, s. 4.
2) komma (ngt) att krympa (i bet. 1) l. draga ihop sig; särsk. (i fackspr.): gm särskild behandling komma (tyg) att draga sig samman så att det sedan icke skall krympa (i bet. 1). Vj (dvs. sex) alna engelsk kru[m]pet och offu[er]-skurit. OPetri Tb. 206 (1528; uppl. 1929). Den krympande köld / försilfrade klippans vägg. Ling Gylfe 68 (1812). Innan tyget sys samman måste det krympas. Ymer 1934, s. 55. — särsk.
a) med avs. på person l. kroppsdel.
α) (numera föga br.) med saksubj. Wivallius Dikt. 113 (1641). Bränvin krymper magen. Bäck PVetA 1764, s. 18. Af marter vi krympas, / Att rosor på lifvets stängel må ympas. ESjöberg (SVS) 2: 59 (1821). Må torrvärk krympa / Och draga samman edra mjuka lemmar! Hagberg Shaksp. 7: 16 (1849).
b) (i vitter stil, numera mindre br.) i pass. med intr. bet.: krympa (i bet. 1), dragas ihop l. samman; äv. mer l. mindre bildl. l. oeg. (jfr c). När bastet förtvinande krymps på den resliga almen. Adlerbeth Buc. 49 (1814). När från sin andakt upp hon såg, / längs efter ryggen krymptes märgen. Hallström Skogsl. 58 (1904). Högberg Vred. 2: 103 (1906; bildl.). — särsk. i p. pf. ss. adj.; jfr KRUMPEN.
α) (numera föga br.) om mun, ögon o. d.: sammandragen, hopdragen; förr äv. om hud o. d.: skrumpen. Fosz 570 (1621; om hud). Nu måste Jungfru Mariken se på hans krympta trut, at han var kär i hänna. Weise 1: 98 (1769). Hallström VilsnF 142 (1894; om ögon). Som af vådeld svedda, sitta löfven / krympta och svarta. Ekelund Mel. 9 (1902). Ögonen äro .. oroliga med krympta pupiller. Öberg Son. 13 (1905).
β) (i vitter stil, mindre br.) förkrympt; äv. mer l. mindre bildl. (jfr c). Holmberg Folkhögsk. 73 (1883; i bild). Hans sång var stolt i yngre år, / ej krympt och vingestäckt. Fröding NDikt. 121 (1894). Tallar, som stå krympta men sega på de yttersta hällarna. SD(L) 1902, nr 273, s. 1.
c) mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. (jfr b). Den krympning af hvart och ett af de särskilda ämnena, som den kortare öfningstiden betingar. KrigVAH 1883, s. 73. Låt vara att stadens budget i alla dess olika delar icke kan krympas (osv.). SvD(A) 1933, nr 207, s. 4. Därs. 1935, nr 304, s. 4. — särsk. (i vissa trakter, starkt vard.) med avs. på person: ”stuka”, kväsa, ”knäcka”. Man skall krympas, när man kommer till Stockholm. Lo-Johansson StädAnsikt. 218 (1930; i fråga om landsortsbor ss. nykomlingar i arbetslag i Sthm).
3) (numera bl. i vitter stil, föga br.) refl., om levande varelse l. kroppsdel: draga ihop sig, krypa ihop, kröka sig; förr äv.: rulla ihop sig. Täkenet (är) så stackot, at man måtte krympa sigh ther vnder. Jes. 28: 20 (Bib. 1541). Tå Igelkåtten krymper sig. IErici Colerus 1: 365 (c. 1645). At Beenen krympa sig, at Ögna-Liuset slåknar. Spegel GW 114 (1685). Florman Abildgaard 40 (1792). Larverna hängde i stora trådar i solskenet och krympte sig och släppte sig ner bitvis. Norlind Hell 1: 81 (1912).
4) tekn. i fråga om anbringande av metallring o. d. på ett föremål: påsätta (ring o. d.) i varmt tillstånd för att den, när den vid avkylningen drager sig samman (”krymper”), skall få starkt fäste; utom ss. vbalsbst. -ning företrädesvis i förb. KRYMPA PÅ o. ssgn PÅKRYMPA. TByggn. 1859, s. 79. TT 1872, s. 92 (: krympningen). (En ring) krymptes .. rundt densamma (dvs. turbinskivan). SD(L) 1898, nr 90, s. 4. Lundberg Lok. 89 (1902).
5) (i Finl., vard.) med avs. på nya kläder, erhållen fullmakt o. d.: inviga l. fira med viss förtäring l. ett dryckesgille o. d., ”blöta”. (Jag) gick .. till Théejungfrun och krympte der min nya rock med tre koppar thée. Topelius Dagb. 1: 139 (1833). Den gode gossen vill krympa sin nya löjtnantsfullmakt! Dens. Fält. 1: 60 (1853). jfr Bergroth FinlSv. 233 (1917).
1) till 1: draga sig ihop, krympa, gå ihop, krypa ihop; bliva hopsjunken l. böjd (av ålder l. sjukdom); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. OPetri MenFall N 7 a (1526). Hon har krumpit bra ihop, så det syns at åldern har verkat starkt på henne. Envallsson Schlenzh. 32 (1796). Hans besparingar ha krympt ihop. SvD(A) 1934, nr 57, s. 13. särsk. (i vitter stil) om muskel, öga o. d.: sammandraga sig. Hvarje nervtråd pinsamt skälfver, / hvarje muskel krymper hop. Hansson Nott. 43 (1885). Hallström LegDr. 101 (1908).
2) till 2: komma (ngt l. ngn) att krympa ihop (i bet. 1); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Kolmodin QvSp. 1: 294 (1732; bildl.). Åren krympte småningom hop Tithonus. CVAStrandberg 2: 15 (1861). Verd. 1891, s. 17 (bildl.). särsk. (†) i pass. med intr. bet. Peringskiöld Hkr. 2: 225 (1697). Magen krymtes swåra ihop alt mer och mera. Broman Glys. 1: 370 (1718). Wåhlin LbLandth. 31 (1804).
3) (numera föga br.) till 3, refl.: sammandraga sig; huka sig ihop, krypa ihop. När ådrona bådhe baak och framman krympa sigh til hopa. BOlavi 17 b (1578). Ribbing BarnFostr. 81 (1892). —
KRYMPA PÅ10 4. tekn. till 4. Hwasser HbLokF 23 (1865). Hjulringarna krympas på hjulen. 2UB 9: 237 (1905). jfr PÅKRYMPA. —
1) till 1, = KRYMPA IHOP 1. Swedenborg RebNat. 3: 310 (1718). Palmblad LbGeogr. 85 (1835). I samma mån som Malmö växte upp .., hade Lund krympt samman till en stad för prelater och munkar. Weibull LundLundagMinn. 20 (1884). Gick (bruks-)driften bakåt, krömp nettot samman. Bergman Kerrm. 40 (1927).
2) till 2, = KRYMPA IHOP 2. Adlerbeth Buc. 104 (1807). SvH 5: 509 (1906; bildl.). Skräcken .. liksom krympte honom (dvs. björnungen) samman. Berg Sjöf. 117 (1910). särsk. (†) i pass. med intr. bet. Hernquist Hästanat. 19 (1778).
3) (numera föga br.) till 3, refl., = KRYMPA IHOP 3. Svart Gensv. H 4 a (1558). Så snart hjertats håligheter blifvit fyllde med blod, krympa de sig samman och utkrama blodet derifrån. Lovén Anv. 2 (1838). Benedictsson FruM 339 (1887; bildl.).
-FOG, r. l. m. l. f. tekn. i betongkonstruktion: fog anordnad av hänsyn till betongens krympning under hårdnandet. Bildmark Entrepr. 76 (1921). —
-FRI. i sht tekn. som icke krymper. Klädet skall vara .. opressadt och krympfritt. SFS 1876, Bih. nr 11, s. 7. Dannemora krympfria stål. SvD(A) 1926, nr 101, s. 1.
-HJÄRTAD, p. adj. (†) bildl.: småsinnad, ”småskuren”; motsatt: vidhjärtad. O krymphjertade uselhetens tyranner! Thorild Gransk. 1784, 1: 35. —
-KRAFT. tekn. den hos visst material förefintliga egenskapen l. förmågan att under vissa förhållanden krympa, krympförmåga. JernkA 1879, s. 457. —
-MÅN, r. l. m. i sht tekn. så mycket som ngt (ett tyg, ett plagg m. m.) minskas gm krympning l. så mycket som man av hänsyn till krympning tager l. måste taga mera av ett material l. tager l. måste taga ett föremål större; tillåtlig l. beräknad förlust gm krympning; jfr KRYMPNINGS-MÅN. TT 1872, s. 144. (Aluminiumbronsers) krympmån är .. 1.8—2 %. JernkA 1892, s. 346. Hvarje klädesstycke skall i öfvermål hålla 15 centimeter, motsvarande den medgifna krympmånen. TLev. 1892, nr 48, s. 1. —
-MÅTT. tekn. måttstock som av hänsyn till krympning gjorts större än den vanliga; äv.: tal som anger en fast kropps förminskning gm avkylning, torkning o. d.; äv.: vid metallgjutning: den grad av förminskning som ett gjutstycke i kallt tillstånd uppvisar i förhållande till modellen; jfr KRYMPNINGSMÅTT. Almroth Karmarsch 80 (1838). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 188. —
-PROV. tekn. prov avsett att konstatera visst materials styrka o. spänstighet vid krympning, krympningsprov. Holmberg Artill. 3: Bih. 80 (1882). —
B (i allm. till 1): KRYMPNINGS-GRÄNS. tekn. gräns vid vilken krympning inträder resp. upphör. LAHT 1911, s. 156. Därs. 1915, s. 498. —
(2) -RÖTA, r. l. f. skogsv. o. bot. rötsvamp som i virket vållar stark volymminskning o. till följd därav sönderbristning. SvSkog. 314 (1928). —
Spalt K 2999 band 15, 1938