Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄTS krät4s, n., äv. r. l. m.; best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. -er.
Ordformer
(kräts 1789 osv. krets (-tz) 1734 (: Kretz hamrar)—1884 (: Kretsvaskare))
Etymologi
[jfr d. kræts; av t. krätze, till kratzen (se KRATSA); jfr KRATS, sbst.2]
(i fackspr.) om avfall som uppkommer vid bearbetningen (särsk. gm smältning) av ädla metaller (i myntvärk, guldsmedsvärkstäder o. d.) o. varur metallen åter utvinnes; äv. om dylikt avfall av vissa icke ädla metaller (dock icke järn m. fl.); jfr KRATS, sbst.2; vanl. koll. i sg., ävensom i pl. krätser. Rinman 2: 170 (1789). Genom tillgodogörande af kräts tillrättakommet guld. RiksdRevStatsv. 1896, s. 234. Krätser skola efter hand hopsamlas och av förste ingenjör (vid mynt- och justeringsvärket) proberas samt värderas och bokföras. SFS 1918, s. 2442. — jfr BORDS-, MÄSSINGS-KRÄTS.
Ssgr (förr): KRÄTS-HAMMARE. BoupptVäxjö 1734. —
-KVARN. BoupptVäxjö 1754 (efter guldsmed). Almroth Karmarsch 75 (1838). —
-MAKERI1004. sammanfattande benämning på de procedurer som erfordras för att utvinna (ädel) metall ur kräts. Almroth Karmarsch 614 (1839). —
-VASKARE. Ekbohrn (1868). NF (1885). —
-VASKERI1004. = -MAKERI. Eneberg Karmarsch 2: 699 (1862).

 

Spalt K 3080 band 15, 1938

Webbansvarig