Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULLA kul3a2, sbst.6, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. KULL (numera bl. i vissa trakter ss. senare led i ssgr ~kul2), sbst.4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(kull (kul) c. 1730 (: hwitkul)—1927 (: myrkullen, sg. best.). kulla 1694 (: hwijt Kullor, pl.) osv.)
Etymologi
[jfr nor. blåkoll o. jonsokkoll ss. växtnamn; ytterst till KULL, sbst.2, o. KULLE, sbst.3 1, sannol. väsentligen elliptisk bildning till olika ssgr med KULLE, sbst.3 1 (l. därtill bildat ord) ss. senare ssgsled; i senare tid har ordet ofta anslutits till KULLA, sbst.3]
(i folkligt spr. i vissa trakter o. bot.) namn på vissa växter; vanl. i pl.; i sht i ssgr l. elliptiskt för dylika. Möller (1790; om arter av släktena Matricaria Lin. o. Anthemis Lin.). 2NF (1911). jfr: I Dalarne benämnas de flesta blommor Kullor = pigor. Fries BotUtfl. 2: 79 (1852). — jfr BRUN-, DUV-, GRÖN-, GUL-, GULD-, KLÖVER-, MOR-, SÖT-, VIT-KULLA m. fl., ävensom MYR-, VIT-KULL o. HÅR-KULLAR. — särsk. om örter av släktet Anthemis Lin.; i pl. äv. ss. benämning på detta släkte. Fischerström 1: 125 (1779). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 16 (1901; i sg.). jfr ADEL-, GUL-, GULD-, SUR-, ÅKER-KULLA, ävensom FÄRG-KULLOR.
Ssgr: KULL-BLOMSLÄKTE(T)~020. bot. örtsläktet Anthemis Lin. Nyman VäxtNatH 1: 8 (1867). SvUppslB (1933). —
-GULT, n. (i fackspr.) gul växtfärg som framställes av blommorna av färgkullan (Anthemis tinctoria Lin.). AllmogHemsl. 43 (1915).

 

Spalt K 3146 band 15, 1938

Webbansvarig