| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KUND kun4d, m.||ig.; best. -en; pl. -er32.
1) (en) bekant; vän, kamrat; äv. i utvidgad anv., om person i allm.: ”kumpan” (se d. o. a), ”karl”; numera nästan bl. i uttr. tvivelaktig kund o. d. Bellman (SVS) 1: 121 (c. 1772, 1790). Vår lilla kund var .. uppkallad att multiplicera tvenne besatt långa tal. Runeberg 4: 215 (1834). Han hyrde en tarflig gammal kund till att spela piano åt sig. Nyblom Twain 1: 130 (1873). Snoilsky 5: 124 (1889, 1897). Bettlare och tvivelaktiga kunder. 3SAH 29: 108 (1917).
2) om person i förh. till den med vilken han står i (mera regelbunden) affärsförbindelse: person som (i sht mera regelbundet) gör sina inköp hos viss handlande l. firma l. anlitar viss handtvärkare, viss värkstad l. dyl. l. över huvud taget är avnämare av ngns varor l. mot ersättning tar ngns tjänster i anspråk; äv. (numera i sht i fackspr. o. i ssgr) om gäst på värdshus, restaurang o. d.; äv. om kollektivitet, ss. rike, stad o. d. Bli kund hos ngn. Fast, god kund. Något som drar, skrämmer bort kunder. Dra l. ta kunderna ifrån ngn. RP 14: 264 (1650). Hvar och en borgare har sina vissa kunder, med hvilka han handlar. Læstadius 1Journ. 82 (1831). Vara en flitig kund på värdshus. Cavallin (1876). Frankrike är .. helt ur räkningen som kund (till Jugoslavien). SvD(A) 1935, nr 303, s. 24. En kund kom in (i boden) och hon reste sig för att betjäna honom. SvD(B) 1938, nr 45, s. 14. — jfr BAGAR(E)-, BOK-, INLÅNINGS-, KÄLLAR(E)-, RESTAURANG-, SMYG-, STAM-, STRÖ-KUND m. fl. — särsk. i mer l. mindre oeg. anv. Ritterberg Sall. 20 (1832). (Han) är trogen kund på alla offentliga Gille-baler. SöndN 1866, nr 44, s. 2. Moberg kände det .. skönt att ha hamnat på sjukhuset, där han för övrigt var gammal kund. Siwertz JoDr. 99 (1928). jfr BIBLIOTEKS-, BORDELL-, FÄNGELSE-, POLIS-, SPÖ-KUND m. fl. särsk.
-TJÄNST. [efter motsv. anv. av eng. (shopping) service] om anordningar till kundernas bekvämlighet, sakkunnig hjälp åt kunderna o. d. DN(A) 1933, nr 13, s. 9.
Spalt K 3194 band 15, 1938