Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURFURSTE kɯ3r~fur2ste, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(cheur- c. 1580. chur- 1561—1851. chör- 1534—1554. core- 1547. kur- (cur-) 1560 osv. kure- 1626. köre- 1547)
Etymologi
[jfr ä. d. kurførste, kørførste, d. kurfyrste; av t. kurfürst, av mht. kurfürste, kürfürste, av mht. kür (se KUR, sbst.5) o. fürste, furste]
hist. var särskild av de furstar i det gamla tysk-romerska riket som hade rösträtt vid val av konung (kejsare). G1R 1: 20 (1521). Fredrik Vilhelm (av Brandenburg), den store kurfursten. Almquist VärldH 5: 675 (1933).
Ssgr (i sht hist.): A (†): KURFURSTA-VÄLDE. kurfurstevärdighet. Lind 1: 499 (1749). —
-VÄRDIGHET, se B.
B: KURFURSTE-DÖME, se C. —
-HATT. [efter t. kurfürstenhut] av kurfurstar buren krona; äv. övergående i bet.: kurfurstevärdighet. 2VittAH 27: 160 (1873, 1876). Quennerstedt StrSkr. 2: 250 (1915, 1919). —
-HOV, n. ECTegnér (1889) hos Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 37. —
-HUS. jfr HUS 8 c. Pfalziska kurfurstehuset. Fryxell Ber. 7: 29 (1838). —
-VÄRDIGHET~102 l. ~200. (kurfursta- 1749. kurfurste- 1873—1931) Lind (1749).
C: KURFURSTEN-DÖME. (kurfurste- 1691. kurfursten- 1610 osv.) [efter t. kurfürstentum] kurfurstevärdighet; äv.: landområde varöver en kurfurste regerade. Schroderus Dress. 251 (1610). Östergren (1931).
Avledn.: KURFURSTINNA1032, f. [efter t. kurfürstin] hist. en kurfurstes gemål. RP 3: 219 (1633). Ahnlund GA 86 (1932). —
KURFURSTLIG, adj.; adv. -en (†, Scherping), -t. [efter t. kurfürstlich]
1) hist. som har avseende på l. tillhör en kurfurste l. kurfurstar, kurfurste-. G1R 1: 25 (1521). Tegnér Armfelt 2: 94 (1884).
2) (†) ss. adv. övergående i bet.: på ett lysande l. praktfullt sätt; jfr FURSTLIG 2. Scherping Cober 1: 315 (1734).

 

Spalt K 3252 band 15, 1938

Webbansvarig