Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KUR, sbst.5, r. l. m. l. f. (Bark Bref 2: 154 (1706), SvMerc. 1: 510 (1756)) l. n. (SUFinlH 1: 282 (1602: Chur, pl.), Schroderus Os. III. 2: 33 (1635)); best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. 2) = (SUFinlH 1: 282 (1602), PolitVis. 300 (1634)).
(† utom ss. förled i ssgr)
1) i det gamla tysk-romerska riket: vissa furstar tillkommande rättighet att utöva rösträtt vid val av konung (kejsare); äv. övergående i bet.: landområde vars härskare var berättigad att utöva rösträtt vid val av konung (kejsare); numera bl. ss. första led i ssgr: kurfurste-. Erkiebiskop Herman i Cöln .. bleff .. trängd bådhe ifrån Churet och Erkiebiskops Sätet. Schroderus Os. III. 2: 33 (1635). Om det är kongl. Maij:tts upsåt at sättia Augustus ifrån curen med, .. så bär det åter (t)il böfvels. Bark Bref 2: 154 (1706). SvMerc. 1: 510 (1756).
2) övergående i bet.: kurfurste. Chur och Furster skole rättwisseligen skillie dett ått, hwilken parthen hafwer giordtt den andre orett. SUFinlH 1: 282 (1602; i fråga om Lübecks otillåtna handel på sv. hamnar). PolitVis. 300 (1634).
-FURSTE, se d. o. —
-HATT. [jfr t. kurhut] kurfurstehatt; äv. övergående i bet.: kurfurstevärdighet. Möller 1: 437 (1782). Kurhatten och öfre Pfalz bortgåfvos åt Maximilian af Bäjern. Forssell G2A 33 (1894). Östergren (1931). —
-HUS, sbst.2 (sbst.1, se KUR, sbst.3 ssgr) [jfr t. kurhaus] (†) kurfurstligt hus; jfr HUS 8 c. HC11H 3: 93 (1692). Bergklint MSam. 2: 317 (1792). —
-MYNDIGHET. (†) kurfurstlig myndighet. Brask Pufendorf Hist. 313 (1680; t. orig.: Die Chur-Würde). —
Spalt K 3241 band 15, 1938