Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUR, sbst.5, r. l. m. l. f. (Bark Bref 2: 154 (1706), SvMerc. 1: 510 (1756)) l. n. (SUFinlH 1: 282 (1602: Chur, pl.), Schroderus Os. III. 2: 33 (1635)); best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. 2) = (SUFinlH 1: 282 (1602), PolitVis. 300 (1634)).
Ordformer
(chur 1602—1807. kur (cur) 1706 osv.)
Etymologi
[jfr d. kur; av t. kur, kür, av mht. kür(e), val; identiskt med KOR, sbst.3]
(† utom ss. förled i ssgr)
1) i det gamla tysk-romerska riket: vissa furstar tillkommande rättighet att utöva rösträtt vid val av konung (kejsare); äv. övergående i bet.: landområde vars härskare var berättigad att utöva rösträtt vid val av konung (kejsare); numera bl. ss. första led i ssgr: kurfurste-. Erkiebiskop Herman i Cöln .. bleff .. trängd bådhe ifrån Churet och Erkiebiskops Sätet. Schroderus Os. III. 2: 33 (1635). Om det är kongl. Maij:tts upsåt at sättia Augustus ifrån curen med, .. så bär det åter (t)il böfvels. Bark Bref 2: 154 (1706). SvMerc. 1: 510 (1756).
2) övergående i bet.: kurfurste. Chur och Furster skole rättwisseligen skillie dett ått, hwilken parthen hafwer giordtt den andre orett. SUFinlH 1: 282 (1602; i fråga om Lübecks otillåtna handel på sv. hamnar). PolitVis. 300 (1634).
Ssgr (till 1; hist.): KUR- kɯ3r~ -BISKOP. biskop med kurfurstlig värdighet. Kurbiskopen av Mainz. NoK 87: 113 (1928). —
-FURSTE, se d. o. —
-HATT. [jfr t. kurhut] kurfurstehatt; äv. övergående i bet.: kurfurstevärdighet. Möller 1: 437 (1782). Kurhatten och öfre Pfalz bortgåfvos åt Maximilian af Bäjern. Forssell G2A 33 (1894). Östergren (1931). —
-HERRE. (†) kurprins. HSH 38: 426 (1633). —
-HUS, sbst.2 (sbst.1, se KUR, sbst.3 ssgr) [jfr t. kurhaus] (†) kurfurstligt hus; jfr HUS 8 c. HC11H 3: 93 (1692). Bergklint MSam. 2: 317 (1792). —
-MYNDIGHET. (†) kurfurstlig myndighet. Brask Pufendorf Hist. 313 (1680; t. orig.: Die Chur-Würde). —
-PRINS. [jfr t. kurprinz] arvprins i ett kurfurstendöme. RP 8: 542 (1641). Östergren (1931). —
-PRINSESSA. en kurprins’ gemål. PT 1758, nr 17, s. 2. Östergren (1931). —
-VÄRDIGHET~002 l. ~200. kurfurstevärdighet. Möller (1790). HT 1918, s. 75.

 

Spalt K 3241 band 15, 1938

Webbansvarig