Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOR sbst.3, n.; best. -et.
Ordformer
(chor 1649. kor (kohr, koor) 1521—1888. kår (kåhr, kåår) c. 1540—c. 1755. kårr 1543)
Etymologi
[fsv. kor, kör; jfr d. kaar, nor. kor, isl. kør, mnt. kor(e), kur(e); av ett germ. kuzá-, vbalsbst. till germ. keusan, välja (se KESA, v.1 o. TJUSA); jfr KORA, KUR-, VILLKOR. Ordet är i sv. o. dan. sannol. inlånat från mnt.]
(†)
1) val, väljande, utseende (av ngn till ngt); äv. övergående i bet.: valrätt; ofta i förb. fritt kor o. d.; äv. i den tautologiska förb. kor och val o. d. Thet rike honom (dvs. Kristiern II) war befalad j troo med et friidt koor Oc ey aff arffua rætt. G1R 1: 29 (1521). At .. (Gud) wil beweka theres hierta som koret haffua, til then han vthualdt haffuer (till konung). OPetri 2Förman. A 2 b (1528). Schroderus Os. III. 2: 155 (1635). Ihre (1769). — jfr BORGMÄSTAR(E)-, KONUNGS-, LANDSHÖVDINGS-KOR m. fl. — särsk.
a) i uttr. sätta (ngn) i koret, uppsätta (ngn) på förslag (till val). Svart G1 163 (1561).
b) i uttr. giva kor (och val) på (ngn), vid val giva sin röst åt (ngn), välja (ngn). Girs J3 108 (1627). Dens. G1 40 (c. 1630).
2) (fritt) val, frihet att handla så l. så (i en sak), frihet att välja (mellan olika personer l. saker l. förhållanden osv.); äv. övergående i bet.: tillgång (på personer l. saker osv. att välja emellan); äv. i den tautologiska förb. kor och val o. d. Wij haffwe .. ondt kårr till them (dvs. sådana fogdar), som någett gott duge. G1R 15: 419 (1543). Så hafwer Konungen och Regenterna macht och myndighet, .. kohr och wahl, at låta kalla Lärare til sina embeten och lägenheeter. KOF II. 1: 278 (1659). Seger eller död är hjeltehjertats tysta kor och val. Tigerschiöld Dikt. 1: 84 (1888).
Ssgr (i allm. till 1; †): A: KOR-RIKE. (kor- 1607—1649. kora- c. 1540. koro- c. 1540) valrike. OPetri Kr. 214 (c. 1540). RP 13: 344 (1649).
B: KORA-RIKE, se A.
C (möjl. hellre att hänföra till KORA): (2) KORE-ED. ed (att förfara rättvist) som avlägges, då ngt skall delas gm fritt val av de båda parterna. Arnell Stadsl. 618 (1730). —
-HERRE. väljande herre(man). Schroderus JMCr. 591 (1620; om de svenska herrar som valde Albrekt af Mecklenburg till konung). —
(1, 2) -VAL. (fritt) val. Frijt kårhevaal att kalla dhen siäla sörgare som dhem behagar. VDAkt. 1685, nr 7.
D (möjl. hellre att föra till KORA): KORO-RIKE, se A.

 

Spalt K 2397 band 14, 1937

Webbansvarig