Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORA kå3ra2, stundom kω3ra2 (kå`ra Weste; kå`ra Dalin; korade, p. pf. pl., rimmande med förlorade Procopé DiktUrval 40 (1912)), v. -ade ((†) p. pf. kårt SUFinlH 4: 44 (1612); koren Lucidor (SVS) 406 (c. 1670); korne, pl. Lucidor (SVS) 246 (1672)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (föga br., Linc. (1640; under electio), Rydberg Myt. 1: 334 (1886)), -ING (MélangesVising 119 (1925: helgonkoringen)), -NING (Rydberg Myt. 1: 347 (1886: korningsrätt)); jfr KOR, sbst.3
Ordformer
(kaar- G1R 1: 26 (1521). kor- (kohr-) RA I. 1: 6 (1523) osv. kår- (kåhr-) SkrGbgJub. 6: 289 (1593), Wulff Leopardi 7 (1913))
Etymologi
[fsv. kora, liksom d. kaare av mnt. koren, motsv. fht. (bi)korōn, pröva, välja; avledn. av ett germ. sbst. kuzá- (se KOR, sbst.3)]
— jfr TILL-, UT-KORA, ävensom ERKOREN, SJÄLV-KORAD.
1) (numera bl. i högre l. vitter stil) gm val göra l. utse (ngn till ngt), välja (ngn till ngt). För:de konung Cristiernn .. war .. Kaaradher oc hylladher för komma skulende Konungh till Suerigis rike. G1R 1: 26 (1521). Samma dagh blefue thenne ef(ternämn)de kåradh thill kiörkieuerder. SkrGbgJub. 6: 289 (1593). Kyrkol. 22: 4 (1686). Så upp och kårom oss en påfve! Rydberg Faust 56 (1876). År 1912 korades han till ordförande i Stockholms idrottsförbund. SvD(A) 1935, nr 181, s. 8.
2) i allmännare anv.: utse, utvälja; bestämma.
a) (numera bl. i högre l. vitter stil, ngt ålderdomligt) utse, utvälja, utkora (ngn l. ngt till ngt l. för ngt); (förut)bestämma (ngn l. ngt för ngt). BtFinlH 3: 120 (1541). JAndersin (1689) hos Lucidor (SVS) XVI. Gäster kallas i mängd; men få man korade finner. Nicander Minn. 28 (1769). Länge var hon dock i qvalet / Hvem hon härtill (dvs. till sin man) kora må. Braun Dikt. 2: 73 (1838). Hvartill har du, Själars Herre, korat mig? Lagerlöf Drottn. 95 (1899). SvD(A) 1929, nr 331, s. 3.
b) (†) (förut)bestämma (ngt); avgöra (ngt). Din Död är reda kohren / För än Du blifwer bohren. Lucidor (SVS) 406 (c. 1670). De (dvs. nornorna) lag stifta, / de lif kåra. Afzelius SæmE 4 (1818). Så kåra mitt öde! Vinterg. 1894, s. 117.
Särsk. förb.: KORA UT10 4. (numera bl. ngn gg i vers) till 2 a: utvälja, utse, utkora. Brenner Dikt. 1: 114 (1694, 1713). Den qvinna, som korades ut att föda Messias. Atterbom Lyr. 1: 177 (1818). Wirsén Fur. 3 (1896). jfr UTKORA.
Ssg: KORNINGS-RÄTT, r. l. m. (tillf.) till 2 a. Emedan Oden och Fröja blifvit tillerkända korningsrätt på slagfältet. Rydberg Myt. 1: 347 (1886).

 

Spalt K 2398 band 14, 1937

Webbansvarig