| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KURIR kuri4r l. kɯ-, sbst.1, i bet. 1, 1 a m., i bet. 1 b, c, 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er ((†) courier CivInstr. 391 (1720); couriers Nordberg C12 2: 617 (1740)).
1) person som sändes för överbringande av viktiga meddelanden o. dyl. o. färdas med stor hastighet, ilbud; ridande l. åkande (post)-bud; i fråga om nutida förh. i sht om person som reser för statens räkning i o. för överbringande av depescher o. d. från regeringen till landets beskickningar i utlandet l. tvärtom. RP 8: 629 (1641). En courrer eller påst kom åter ifrån keijsaren för 2 dagar sedan med bref. Ekeblad Bref 1: 268 (1653; rättat efter hskr.). När någre Courier eller Expresser af Kongl. Maij:ts Ministrer hitsändas med bref till Kongl. Maij:tt eller Kongl. CancellieCollegium (så osv.). CivInstr. 391 (1720). Diplomatiska kurirer. SFS 1922, s. 1340. — jfr KABINETTS-, POLIS-, POST-KURIR. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. resa l. rida kurir o. d., resa osv. ss. kurir l. ilbud; äv.: resa i snabb fart; förr äv. i uttr. sändas kurir, sändas ss. kurir. I Martii sändes jag Courier till armeen i Finland. HA 8: 133 (c. 1820). Gardisten, som ridit kurir. Palmær Eldbr. 116 (c. 1830). PT 1892, nr 17, s. 3.
b) (†) övergående i bet.: gm ilbud överbragt meddelande. Rosenstein 3: 337 (1788). 2SAH 8: 95 (1816).
c) (†) spelt. viss pjäs i det s. k. kurirspelet (se nedan under ssgr). Lundequist KonstSpel. 1: 79 (1832). HbiblSällsk. 2: 568 (1839).
-BRICKA. (förr) metallbricka buren av kurirer ss. tjänstetecken. CAEhrensvärd Brev 1: 151 (1788). RedNordM 1927, s. 55. —
-FART. mycket snabb fart; äv. bildl. Frey 1846, s. 12 (bildl.). Resan gick i stark kurirfart. Dahlbäck Åb. 253 (1914). —
-HÄST. (förr) begagnad av (åkande l. ridande) kurir l. för snabb färd. HC12H 1: 69 (c. 1734). Björkman (1889). —
-KLOCKA. (i Finl., förr) ringklocka, urspr. använd av åkande kurirer, vilken fördes fastbunden vid åkdonet, vanl. vid kärrskalmen. Runeberg ESkr. 1: 214 (1832). Cannelin (1921). —
-KÄRRA. (i Finl., förr) mindre kärra avsedd för snabba resor. Hausen AntiqvForsknR 1876, s. 104 (1811). Topelius Dagb. 4: 331 (1840). —
-PASS, n. pass som tjänar till legitimation för kurir. AdP 1800, s. 417. Wingård Minn. 4: 64 (1847). SvUppslB (1933). —
-POST. postförbindelse som uppehålles gm särskilda ilbud; post som fortskaffas på detta sätt; jfr EXPRESS-POST; särsk. om post som medföres av diplomatisk kurir. HC12H 2: 284 (1820). De tjänstemän, vilka haft till åliggande att granska kurirposten före dess förseglande. SvD(A) 1919, nr 122 A, s. 9 (i fråga om diplomatisk kurir). —
-RESA, r. l. f. (numera knappast br.) snabb resa. KrigVAT 1834, s. 271. Tegnér Armfelt 1: 151 (1883). —
(1 c) -SPEL. (†) spelt. viss modifikation av schackspelet, som spelades på ett bräde med hundra rutor o. i vilken förekom en pjäs benämnd kurir. Lundequist KonstSpel. 1: 77 (1832). HbiblSällsk. 2: 566 (1839). —
-STÖVEL. (förr) visst slags ridstövel som brukades av ridande kurirer. Pilgren FigBröll. 72 (1785). Klint 970 (1906). —
-TÅG. (numera icke i officiellt fackspr.) snälltåg med hög hastighet; jfr EXPRESS-TÅG. AB 1865, nr 99, s. 2 (i fråga om utländska förh.). Tågtidtabell. 1887, 1: 151. Östergren FrämOrd (1933).
-VÄXLING. (numera föga br.) utväxling av diplomatiska noter mellan olika regeringar, förmedlad av kurirer. Adlerbeth Ant. 1: 264 (c. 1792). Berndtson (1880).
Spalt K 3256 band 15, 1938