Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURTISAN, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(chor- 1539 (: Chortisanische) — c. 1695. kor- (cor-) 1734—c. 1755. kortsan 1721. cour- 1642—1871. kur- (cur-) 1621—c. 1755)
Etymologi
[liksom t. kurtisan av fr. courtisan, till cour (se KUR, sbst.4). — Jfr KURTISAN, sbst.2]
(†)
1) hovman; äv.: inställsam smickrare. Fosz 366 (1621). Inom konungens hof finnas äfven de, som äro courtisaner nog at säga, det alt är väl, som sker. GJEhrensvärd Dagb. 1: 88 (1776). GFGyllenborg Vitt. 2: 40 (1795). Dalin (1871).
2) kvinnas kavaljer l. tillbedjare l. älskare; kurtisör; fruntimmerskarl. Ekeblad 1: 128 (1652). (Hos M. de Scudéry är) Sielf Cato en kortsan. Düben Boileau Skald. 25 (1721; fr. orig.: galant). Hela detta affekterade främmande apväsende, hvarmed våra unga Puderherrar och Courtisaner tro sig härma den stora verldens ton. Hasselroth Campe 106 (1794). Dalin (1871).
Avledn.: KURTISANISK, adj. (-anisch) (†) till 1. Ath prediche wåre vnderdhaan, från alle andre Chortisanische, vchristelige och misbrukelige superstition. G1R 12: 265 (1539; trol. med syftning på det påvliga hovet). Anm. Hit hör säkerl. cartusanisc (felskrivet för cor-) i: Cartusanisc mod och funkars t[a]al. Visb. 1: 327 (c. 1620).

 

Spalt K 3272 band 15, 1938

Webbansvarig