Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVARK kvar4k, sbst.2, förr äv. (i bet. 2) KVARG, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. q-. -rg 1697. -rk 1871—1899)
Etymologi
[jfr d. kvark; av t. quark, quarg, ostmassa, färskost, äv. bildl.: smuts, lort, skräp, motsv. mht. twarc, quarc, ostmassa, av ry. o. pol. tvarog, ostmassa]
1) (numera knappast br.) ostkram, färskost. TT 1871, s. 314. Ekberg Hvad äta? 275 (1899).
2) [efter t. mit einem quarge versiegelt sein] (†) i uttr. det är förseglat med en kvarg, det är bedrägeri alltsammans. Weise 290 (1697).

 

Spalt K 3341 band 15, 1938

Webbansvarig