Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVINNFOLK kvin3~fol2k, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. q-. kven- 1708. kvijn- 1735. kvin- 1526—1906. kvind- 1561—1569. kvinn- 1589 osv. kvinne- 1560—1697. kvinno- c. 1710—c. 1750)
Etymologi
[fsv. qvinfolk, qvinno folk; jfr d. kvindfolk, nor. kvinnfolk, isl. kvenn(a)folk; av KVINNA o. FOLK; jfr t. weibervolk]
(numera i sht ngt vard.) motsatt: manfolk. — jfr BOND-, DAGSVÄRKS-, DRIFT-, GÅNGS-, LÖS-, LÖSKE-KVINNFOLK m. fl.
1) med koll. bet. i sg. l. pl.: kvinnor; jfr FOLK 3; numera ofta med ngt nedsättande bet.: fruntimmer; i sg. numera nästan bl. i obest. form. 2Tim. 3: 6 (NT 1526). War icke förgerna jbland quinfolck. Syr. 42: 12 (Bib. 1541). S: pedher vill, att man skall medh quinfolk .. haffua tholamoodh och see genom fingher. LPetri Œc. 24 (1559). Thet Italiske quinfolcket. BOlavi 145 a (1578). Qvinfolken sysselsättas (i fängelset) med at spinna. LBÄ 11—13: 129 (1798). Karlgren OrdMittR 86 (1918). — särsk. i ordspr. Quinfolck haffua långtt håår och stackott sinne. LPetri Œc. 24 (1559). Qwinfolcken kunna gråta när dhe willia. Grubb 680 (1665).
2) med individuell bet.: kvinna; kvinnsperson; i sht om kvinna ur de lägre samhällsklasserna; jfr FOLK 7. OPetri Clost. E 4 a (1528). Drängen Nils Svensson .. och ogifta qvinfolket Annika Andersdotter. NoraskogArk. 6: 334 (1709). De båda kvinnfolken ville ej göra några vidare invändningar. Lidforss DQ 1: 58 (1888). En kan veta att hon är ett förnämt kvinnfolk, ä’ hon. Roos Skugg. 159 (1891). Fogelqvist ResRot 150 (1926).
Ssgr (jfr KVINNA ssgr jämte anm., ävensom FRUNTIMMER ssgr): A (†): KVINNFOLK-GÖRA, -SADEL, -SIDA, -STOL, se D.
B (†): KVINNFOLKE-PERSON, se D. —
-RÅS. bänkkvarter på kvinnosidan i kyrka. Wåhlin YstadMariaK 60 (cit. fr. 1689).
C (†): KVINNFOLKES-BÄNK, se D.
D (numera i sht ngt vard.): KVINNFOLKS-ARBETE~020, äv. ~200. VDAkt. 1663, nr 404. —
-BELÄTE. (†) = -BILD. GripshInvent. 1553. —
-BILD. (†) = KVINNO-BILD 1. Eneman Resa 1: 21 (1711). —
-BORD. (förr) avsett för kvinnorna. Rudbeckius MemQvot. 80 b (1635). Bergman GotlSkildr. 254 (1882). —
-BÄLTE. (†) = KVINNO-BÄLTE. TullbSthm 27/5 1578. 2VittAH 13: 180 (1830; möjl. efter handl. fr. 1730). —
-BÄNK. (kvinnfolkes- 1620. kvinnfolks- 1595—1898) (i sht förr) kyrkbänk för kvinnorna. VästeråsDP 9/8 1595. Hülphers Dal. 554 (1762). —
-DAGSVÄRKE~020. kvinnsdagsvärke. Möller 3: 1980 (1790). —
-DRÄKT. Dryselius Måne 429 (1694). —
-FADDER. (†) = KVINNO-FADDER. Dahlberg Dagb. 207 (1678; uppl. 1912). Bergman GotlSkildr. 352 (1882). —
-FOROR, pl. (†) kvinnors skick l. seder. Wilium wij, dotter, at tu wänder igen med thetta .. owäsende, och tager tig quinfolks foror före. Verelius Gothr. 145 (1664). —
-GEVÄR. (†) kvinnfolks försvarsvapen. (T.) Weiber-Gewehr .. (ein los Maul) (sv.) qvinnfolks-gevär, en stor mun. Lind 1: 1790 (1749). —
-GNÄLL. (vard.) Wranér Sjutton 43 (1901). —
-GÖRA, n. (-folk- 1905. -folks- 1848 osv.) Hagberg Shaksp. 4: 273 (1848). Kersti hos befallningsmans / Fick sköta plog och harf, / Som blifvit qvinfolksgöra nu (under kriget). Snoilsky 3: 31 (1883). Tenow Solidar 1: 188 (1905). —
-HALSDUK~20 l. ~02. BoupptSthm 24/2 1665. —
-HAND. (†) kvinnohand. Brenner Dikt. 2: 8 (1719). Wikforss 2: 970 (1804). —
-HANDSKE. = KVINNO-HANDSKE. KlädkamRSthm 1614 A, s. 8 a. —
-HOSA. (förr) En quinfolckx hosse aff grå skillert, fodret med reffuer. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 74. —
-HUVA. (förr) BoupptSthm 1679, s. 586 b. Wikforss 2: 970 (1804). —
-HÅR. (föga br.) kvinnohår. Holm NSv. 141 (1702). —
-KAPPA. BtÅboH I. 13: 277 (1638). —
-KARL. (†) fruntimmerskarl. Kling Spect. Qq 4 a (1735). WoJ (1891). —
-KASSJACKA. (förr) jfr KASACK 1. SthmTb. 1589, s. 22 b. —
-KJORTEL. (†) damkjortel. KlädkamRSthm 1567—69 C, s. 7 a. Schultze Ordb. 2264 (c. 1755). —
-KLÄDD, p. adj. (†) klädd i kvinnokläder. Brenner Dikt. 1: 2 (1713). —
-KLÄDER, pl. Schroderus Comenius 513 (1639). En bof förklädd i Qvinfolcks kläder. Missförståndet 47 (1740). —
-KROPP. (†) kvinnokropp. Brenner Dikt. 2: 8 (1719). —
-LIKNELSE. (†) kvinnoskepnad. Om morgonen .. syntes henne (en varelse) j quinfolkz lijknelse medh skinpäls. BtFinlH 2: 365 (1678). —
-LINKLÄDER, pl. (†) HH 1: 26 (1543). —
-LINNTYG~02 l. ~20. Johansson Noraskog 1: 53 (i handl. fr. 1785). —
-LUSTA. (†) = KVINNO-LUSTA. Wallenius Proj. E 2 a (1682). —
-LUVA, r. l. f. (förr) TullbSthm 1/7 1578. JmtFmT 1: 75 (1893). —
-LÄKTARE. = KVINNO-LÄKTARE. OfferdalKArk. N I 1, s. 130 (1725). Johansson Noraskog 1: 254 (i handl. fr. 1740). —
-MANTAL. (†) mantalspänningar l. motsv. naturaprestation för kvinna. Bergv. 1: 747 (1734). —
-MUFF. BoupptSthm 23/2 1658. —
-MÄNNISKA. (†) kvinna. Någon qvinfolksmenniska syntes icke. Almqvist TreFr. 3: 12 (1843). —
-MÖSSA. OxBr. 11: 688 (1637). —
-NAMN. (†) kvinnonamn. Möller (1745; under berte). Hülphers Dal. 231 (1762). —
-NARR. [jfr t. weibernarr] (†) jfr -PILT. Möller (1790). Dalin (1855). —
-NATTROCK~02 l. ~20. BoupptSthm 1689, s. 169 b (1688). —
-ORD.
1) ord som brukar användas av kvinnor. (Ur ordboken böra uteslutas) Qvinfolks ord, at jag så må säga, eller sådane, som aldrig förekomma annars, än i Köket, Visthuset, vid sömmen, och dylikt. DA 1768, nr 12, s. 4. Hagberg Shaksp. 6: 105 (1849).
2) (†) en kvinnas ord l. löfte. Jag lärer ha ondt här effteråt att någontid kunna troo på ett quinfålksord. Ekeblad Bref 1: 435 (1655; rättat efter hskr.). —
-PAJTA. (†) BoupptSthm 6/2 1652. —
-PERSON. (-folke- 1540. -folks- 1585—1710) (†) kvinnsperson, kvinna. RA I. 1: 278 (1540). HH XXI. 1: 64 (1710). —
-PILT. (†) yngling som ”springer efter” kvinnfolk. Lundberg Paulson Erasmus 176 (1728). —
-PRAT. (vard.) fruntimmersprat. Wikforss 2: 970 (1804). —
-PUNG. (förr) jfr KVINNO-PUNG. OxBr. 11: 768 (1640). —
-PÄLS. BoupptSthm 20/3 1685. —
-REGEL. (†) levnadsregel l. rättesnöre för kvinnan? Jag ser på Swenska Rijm, en richtig Qwinfolks regel / Polerat efter Konst och tiänlig til en Spegel. Brenner Dikt. 1: 237 (1710, 1713). —
-ROCK. BoupptSthm 1673, s. 706 a. —
-SADEL. (-folk- 1716. -folks- 1607—1770) damsadel. BoupptSthm 9/4 1607. —
-SED. (tillf.) Kält och gnäll är kvinnfolkssed. Karlfeldt FridLustg. 54 (1901). —
-SIDA(N). (kvinnfolk- 1923. kvinnfolks- 1661 osv.) särsk. i kyrka o. d.: kvinnosidan. Murenius AV 480 (1661). —
-SJUKDOM. BOlavi A 4 a (1578). —
-SKO, r. l. m. Lagerbring 1Hist. 4: 261 (1783). jfr: Ett paar goda Kardewans Qwinfolkz Skoor. SthmStadsord. 1: 107 (1654). —
-SKVALLER. Wikforss 2: 969 (1804). —
-SKYGG. (†) rädd för kvinnfolk. Lind (1749). —
-SLEKER. (†) person som ställer sig in hos kvinnor(na). Lind (1749; under lecker, sbst.). —
-SLÄDA. (†) Schück Wivallius 1: 260 (cit. fr. 1655). BoupptSthm 23/7 1659. —
-STOL. (kvinnfolk- 1633—1649. kvinnfolks- 1635—1687) särsk. om kyrkstol. Johansson Noraskog 2: 422 (i handl. fr. 1633). —
-STRUMPA. OxBr. 11: 809 (1645). —
-SYSSLA, r. l. f. vanl. i pl. Serenius (1734; under work, sbst.). Mannen ansågs förlora sin ”makt”, om han befattade sig med kvinnfolkssyslur. Fatab. 1925, s. 88. —
-SÄRK. BoupptSthm 1668, s. 1649. —
-TAG. (tillf.) jfr -SED. Karlfeldt FlPom. 79 (1906). —
-TASKA. (†) väska för kvinnfolk. TullbSthm 14/5 1578. —
-TOFFEL, förr äv. -TOFFLA. SthmTb. 1597, s. 369 b. —
-TRÄTA, r. l. f. Möller 2: 1364 (1785). Dens. (1807). —
-TRÖJA. GullbgDomb. 5/6 1656. —
-TYCKE. (†) fruntimmerstycke. Skryta af sitt Qvinfolks-tycke. Kling Spect. Qq 3 b (1735). —
-VIS, n. i uttr. på kvinnfolksvis. ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 56. —
-ÄRM. (förr) Hwite sömade qwindffolckz ärmer. TullbSthm 18/5 1569. BoupptSthm 1689, s. 177 a (1688).

 

Spalt K 3428 band 15, 1938

Webbansvarig