Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KYMRA, v. -ade.
Ordformer
(kymbr- 1684. kymr- 1580 —c. 1720)
Etymologi
[jfr d. kymre; av mnt. kummern, t. kümmern. — Jfr BEKYMRA]
(†) bekymra; vanl. refl. Kymrer oss sådant intet. Carl IX (1580) i SvMag. 1766, s. 701. Säll dhen sin Leffnat wäl vthi sin Hemwist änder! / Dhen sigh ey kymbra tarff om widt-belägna Länder. Wexionius Sinn. 3: G 1 a (1684). 2Saml. 13: 70 (c. 1685). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: bekymrad. HSH 1: 191 (c. 1720).

 

Spalt K 3502 band 15, 1938

Webbansvarig