Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÅLROT kå3l~rω2t, r. l. f.; best. -en; pl. -rötter ~röt2er.
Ordformer
(ko(h)l- 1722—1754. kå(å)l- 1578 osv.)
Etymologi
[jfr d. kaalrod; av KÅL, sbst.2, o. ROT. Anv. i bet. 2 avser eg. roten av ifrågavarande kålart, vars namn urspr. var ROT-KÅL]
1) (mera tillf.) rot av kål (se KÅL, sbst.2 1).
2) urspr. o. eg. om roten av den till släktet Brassica Lin. hörande växten Brassica napus var. rapifera Metzg. (jfr ROT-KÅL), vars rot (o. nedre stamdel) är ätlig; äv. o. numera vanl. (i sht bot.) i utvidgad anv., om nämnda växt; äv. i uttr. vit, gul kålrot, om former med vit resp. (röd)gul rot. Hwit Kåål root. BOlavi 170 a (1578). Lundström Trädg. 1: 65 (1831). VerdS 126: 19 (1904). Kålroten är sötare än rovan. Högstedt KokB 328 (1920). — särsk. kok. i namn på maträtter; vanl. i pl. Stufvade .. Kåhl-rötter. Haartman Sjukd. 177 (1759). Nyblom Minn. 1: 52 (1904).
Ssgr: A: KÅLROT-BLAD, -MOS, se B.
B: KÅLROTS-BIFF. kok. kålrot anrättad ss. biff. Sonesson HbTrädg. 612 (1926). —
-BLAD. (kålrot- 1919. kålrots- 1803) EconA 1807, apr. s. 94, Bil. 2 (1803). —
-BLAST. Sjöstedt Husdj. 2: 104 (1862). —
-MOS. (kålrot- 1895. kålrots- 1899 osv.) kok. Gullberg TokenstrPortf. 4 (1895). —
-PURÉ. kok. Hagdahl Kok. 704 (1879).

 

Spalt K 3582 band 15, 1939

Webbansvarig