| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÅSERI kå1seri4, n.; best. -et l. -t; pl. -er. (förr äv. med fr. stavning)
kåserande; numera nästan bl. konkretare: i kåserande stil hållen (hållet) skildring l. framställning l. föredrag l. uppsats l. tidningsartikel o. d. Ett kåseri över, äv. om ett ämne. AB 1860, nr 91, s. 3. (Fransmannen) konverserar lätt och angenämt under mer eller mindre spirituella kåserier öfver dagens företeelser och ”on dits”. Torpson Eur. 1: 158 (1895). Ett filologiskt kåseri. Linder Apostroft. 1 (1897). (Musset) var en mästare i det lyriska kåseriet, där han lät tonfallen växla mellan löje och vemod. BonnierLittH 4: 132 (1930). DN(A) 1933, nr 102, s. 10 (om radioföredrag). — jfr RADIO-, TIDNINGS-KÅSERI.
Spalt K 3592 band 15, 1939