Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÅTA kå3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er SUFinlH 2: 44 (1603), Linné Bref I. 1: 318 (1732)); förr äv. KÅTE, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kot(h)-(-oo-) 1576—1829. kåt(h)- 1603 osv. kått- (kott-) 1549 (: kottha Legre)—1732. -a, nom. c. 1600 osv. -a, oblik form 1685 osv. -e, nom. o. oblik form 1576—1895)
Etymologi
[jfr nor. kote, nyisl. kota, mnt. kot(t)e, kate, ävensom fsv. kot- (i ssgn kotkarl, se ssgr anm.), ä. dan. o. dan. dial. kaad, nor. kott, isl., mnt. o. holl. kot, feng. o. eng. cot, ffr. cote; jfr äv. fin. kota, lapska goatte; samtliga med bet.: hydda, koja o. d.; av omtvistat urspr. — Jfr KOTTERI]
1) (†) liten, oansenlig byggnad använd ss. bostad, koja, hydda; jfr 2. (Polackerna) stucke elden på tre heller fyre kåter vdi Hakelwerkett. SUFinlH 2: 44 (1603). Eder af Borgerskapet will jag och hafwa önskatt, att edre små kåter måge blifwa stoore stenhus. Gustaf II Adolf 632 (1630). Schultze Ordb. 2207 (c. 1755). Dalin (1852; äldre språkbruk). JernkA 1896, s. 288 (efter handl. fr. 1775).
2) [specialanv. av 1] tält l. mer l. mindre tältliknande byggnad använd(t) ss. bostad bland lapparna (o. andra nomadiserande folkslag); jfr GAMME. Fasta, flyttbara kåtor. Resa, bygga en kåta. HFinLappm. 3: 337 (1576). Graanlappar .. bruka kottar af bräder medh sex wäggiar. Landsm. XVII. 1: 15 (1671). Bonings-rummet (hos lapparna) är ett rundt Tällt, af 6 à 7 alnars diameter nedtill och kallas Kåta. VetAH 1803, s. 275. Den stora tschutschiska kåtan eller stentältet. PopEtnolSkr. 7: 94 (1912). Var han (dvs. lappen) än reste sin kåta, var han lycklig. Karlén Larin Kyösti Sann. 188 (1916). Kåtornas folk. Nordström (1916; boktitel). — jfr JORD-, LAPP-, RIS-, SKOL-, SOMMAR-, TORV-, TÄLT-, VINTER-KÅTA m. fl.
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Ssgrna -KARL o. -UNGE ha möjl. urspr. bildats till en i sv. icke anträffad sidoform till kåta, motsv. ä. dan. kaad, nor. kott, isl. kot m. fl., se ovan): A: KÅT-DÖRR, -ELD, se B. —
(1) -KARL. [fsv. kotkarl; jfr nor. o. isl. kotkarl] (†) eg.: man som bor i en koja; man tillhörande de fattigare o. socialt lägre stående befolkningsgrupperna; jfr HUSMAN 3. Stiernhielm Herc. 429 (1658, 1668). Kåtkarlar och tiggare. Björner Hrom. 4 (1737). Ihre 1: 1055 (1769). —
-PLATS, -STÅNG, se B. —
(1) -UNGE. (†) fattigmansbarn; jfr -KARL. Schultze Ordb. 2207 (c. 1755). Ihre 1: 1055 (1769).
B: KÅTA-DUK. tältduk till kåta. TurÅ 1895, s. 451. —
-DÖRR. (kåt- 1908 osv. kåta- 1606 osv.) NorrlS 1: 361 (1606). —
-ELD. (kåt- 1926 osv. kåta- 1908 osv. kåte- 1894) om elden på härden i en kåta. SvKennelklT 1894, s. 77. —
-LAG, n. (kåta- 1844 osv. kåte- 1894—1915) lag l. grupp av lappar (i allm. bestående av två l. tre familjer) som vid förflyttningen från plats till plats följas åt o. sätta upp sina kåtor på samma ställe, ”flyttningslag”. Renbeteskomm. 1907, I. 2: 83 (1844). Boberg BortStig. 71 (1927). —
-LÄGER. (kottha Legre) (†) plats för lappkåta? NorrlS 1: 305 (1549). —
-PLATS. (kåt- 1913 osv. kåta- 1910 osv.) Simmons FlKiruna 18 (1910). —
-SKOLA, r. l. f. skola inrymd i en kåta. TurÅ 1919, s. 239. —
-STÅNG. (kåt- 1909 osv. kåta- 1896 osv.) tältstång till kåta. Hemberg ObanStig. 98 (1896). —
-STÄLL. = -STÄLLNING. TurÅ 1892, s. 8. —
-STÄLLE. jfr -PLATS. HFinLappm. 3: 207 (1770). —
-STÄLLNING. tältställning till kåta. TurÅ 1904, s. 157. —
-ÖPPNING. särsk. om dörröppningen.
C (†): KÅTE-ELD, -LAG, se B.

 

Spalt K 3594 band 15, 1939

Webbansvarig