| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HUSMAN hɯ3s~man2, i vissa trakter 4~1, m.; best. -mannen, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -män.
2) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) till HUS 1: person som bor ss. hyresgäst i en annans hus. PErici Musæus 5: 69 a (1582). BoupptSthm 6/12 1668.
3) (i vissa trakter) till HUS 1: man av arbetarklassen som (äger o.) bebor ett hus på landet (utan l. med blott ringa tillhörande jord); jfr BACKSTUGU-SITTARE, GATEHUS-MAN, LÄGENHETS-INNEHAVARE. G1R 3: 21 (1526). Skole huszmennen som ther om kring (dvs. omkring Salbärget) boo .. flyttia sig jn till grvffuona oc boo ther. Därs. 9: 87 (1534). Giffte husmän och gernings karle, som icke udi noghen tieniste äre. RA 1: 429 (1545). PT 1904, nr 49 B, s. 3.
4) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) till HUS 1, 4: man som ngn har i sitt hus ss. medlem av sitt husfolk. Inghen stædis thill husman vthan then som vill vndergaa then condicionem som rikesins stadge inneholler. G1R 1: 154 (1523). Om tin brodher warder fattigh, .. så skalt tu tagha honom til tigh såsom en fremling eller hwszman, at han må leffua när tigh. 3Mos. 25: 35 (Bib. 1541; Bib. 1917: inhysesman). Renbeteskomm. 1907, 2: 24 (1747). Sundén (1885; angivet ss. provinsialism). — särsk. hist. i fråga om forntida l. medeltida förh.: krigare som tillhörde konungens (l. annan stormans) livvakt; särsk. i uttr. (konungens) hus- och följemän; jfr HIRD-MAN, HUS-KARL 2. Linde Kam. 348 (1867). Hos den förmögne och aktade mannen samlades (under hednatiden) månge husmän och de kunde .. bilda ett följe, som var farligt. Hildebrand Hedn. 212 (1872).
5) (†) till HUS 4, 5: husfader, husbonde. Törnewall A 2 b (1694). Schultze Ordb. 2975 (c. 1755). Såleds måsten I nu vår husmans tarfliga fägnad / Taga benäget emot. Nicander GSann. 140 (1767).
6) (†) till HUS 4, 5, = HUSHÅLLARE 3. Att jagh kunne få Niels Dubblar löss för håpman och capten på Öffver-Pålnn, .. effter han elliesth ähr en godh huussman och veet medh sådan saker omgå. OxBr. 9: 34 (1624).
(4) -DRICKA, n. (†) enklare (måltids)dryck, som tillhör husmanskosten. LMil. 3: 197 (1692). Husmans kost och dricka, säng, lius, ved och hästefoder skal .. (gästgivare) altid för vägfarande i förråd hafva. BB 28: 4 (Lag 1734). —
-FOLK. (bygdemålsfärgat, i vissa trakter) jfr FOLK 3 g, 6. De voro ett fattigt husmansfolk, och deras ställe var inte mycket större än en trädgårdstäppa. Lagerlöf Holg. 1: 10 (1906). —
(4) -FÖDA, r. l. f. (föga br.) husmanskost. Spegel GW 196 (1685). Han .. skulle .. bo i deras hus, och där hålla til godo husmans-föda. Kempe FabritiiL 80 (1762). —
-HUSTRU. (i vissa trakter) SthmTb. 22/2 1563. Susanna (ville) i tysthet smyga sig bort, för att .. bära till en sjuk husmanshustru några läkemedel. Bremer Strid 173 (1840). —
(4) -KOST. [jfr d. husmandskost; efter nt. husmannskost, t. hausmannskost] enkel vardagsmat (sådan som i vardagslag bestås åt husets folk). Hålla till godo med (enkel) husmanskost. Stiernman Com. 2: 114 (1638). Under-Officerare .. (osv.) niuta Husmanskost hos sine Wärdar, och måste de wara nögde med den Spis och Dryck, som Bonden sielf hafwer, utan påcka eller truga sig til Öhl, Brännewin, Toback, bättre Kost eller Penningar. PH 1: 49 (1719). Sopprätten gula ärter med kokt fläsk uti är välkänd husmanskost. 2NF 38: 725 (1926). särsk. (föga br.) bildl. om andlig undfägnad av enklare slag. JournLTh. 1812, nr 15, s. 1. Kolmodins verldsliga poesi är ingenting annat än den mest prosaiska husmanskost. BEMalmström 1: 118 (c. 1860). —
-SKATT. (förr) skatt som erlades av ”husmännen”. HFinlH 3: 214 (1554). Renbeteskomm. 1907, 2: 6 (1744). särsk. om en avgäld av grundskattenatur i Bohuslän (del av silverskatten) som t. o. m. 1845 uttogs av strandsittare o. innehavare av torplägenheter. SFS 1844, nr 45, s. 2. —
-STÄLLE. (i vissa trakter) en ”husmans” hus (med tillhörande trädgårdstäppa). Lagerlöf Holg. 2: 481 (1907). Norlind Hell 2: 131 (1913). —
Spalt H 1509 band 11, 1932