Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUSHÅLLSAM hɯ3shol~sam2, vard. äv. hɯ3sol~, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
Ordformer
(hushåll- 1792—1929. hushålls- c. 1815—1928)
Etymologi
[avledn. av HUSHÅLLA]
1) (†) motsv. HUSHÅLLA 3: intresserad av hemmets skötsel; huslig. En stilla, hushållsam flicka. Hjärne DagDrabbn. 115 (i handl. fr. 1804). Lenngren (SVS) 2: 278 (c. 1815).
2) (numera föga br.) motsv. HUSHÅLLA 5 slutet: sparsam; förr äv.: enkel, anspråkslös. Hans .. hushållsamma och upriktiga upförande. SP 1792, nr 227, s. 1. (Värdinnan) förmanade Nahum, att vara hushållsam. CFDahlgren 4: 126 (1831). ”.. Älskade Åke”, frågade Emilia, i sömnyran gifvande sin man de ömma smeknamn, med hvilka hon om dagen var så hushållsam. Carlén Köpm. 1: 179 (1860). Wulff 85 År 115 (1929).
Avledn.: HUSHÅLLSAMHET, r. l. f. (numera föga br.) till 2: sparsamhet. Järta 1: 126 (1816). Känslan af hushållsamhet är dygd, känslan af girighet ett fel. Beskow i 2SAH 30: 207 (1857). Östergren (1928; angivet ss. sälls. form).

 

Spalt H 1507 band 11, 1932

Webbansvarig