Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUSSIT husi4t l. hɯ-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(numera ofta skrivet husit)
Etymologi
[jfr t. hussit, eng. o. fr. hussite, till mlat. hussitæ, pl., avledn. av namnet på den bömiske förelöparen till reformationen Johannes Hus († 1415)]
(kyrko)hist. anhängare av den bömiska kyrkoreformationen på 1400-talet; vanl. i pl. Schroderus Os. 2: 787 (1635). (Kejsar Sigismund av Tyskland) hölt Mötet vthi Costnitz, på hwilket Johan Husz emoot Keysarens Leigd bleff förbränd; hwilkens Dödh hans effterföliare the så kallade Husziter vthi Böhmen medh Tydsklandz stoora skada hämnat hafwa. Brask Pufendorf Hist. 311 (1680). NorstedtVärldH 6: 231 (1929).
Ssg: HUSSIT- l. HUSSITER-KRIG. (-it- 1883 osv. -iter- 1891 osv.) hist. av den hussitiska rörelsen framkallat inbördeskrig i Bömen 1420—36; i sht i pl. best. NF 7: 106 (1883). Hussitkrigen .. tändes af reformatorn Huss’ anhängare. Svensén Jord. 371 (1886). NorstedtVärldH 6: 232 (1929).
Avledn. ((kyrko)hist.): HUSSITISK, adj. Schroderus Os. 2: 787 (1635). SDS 1894, nr 410, s. 1. Den husitiska rörelsen. NorstedtVärldH 6: 232 (1929). —
HUSSITISM, r. om den hussitiska rörelsen. Höjer Vadst. 7 (1905). OoB 1931, s. 456.

 

Spalt H 1513 band 11, 1932

Webbansvarig