Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄKTA, v.
Ordformer
(käckt- 1641—1652. käkt- 1640— c. 1755)
Etymologi
[besläktat med KÄKA, v.2]
(†) om gås: kackla. Linc. (1640; under gingrio). Schultze Ordb. 2097 (c. 1755).

 

Spalt K 3610 band 15, 1939

Webbansvarig