Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄROMÅL ɟä3rω~må2l l. ɟæ3-, n. ((†) r. l. m. l. f. SthmTb. 23/2 1576, HärnösDP 1660, s. 6); best. -et; pl. = (Forsius Fosz 153 (1621) osv.).
Ordformer
(kär- (käär-) 1621—1681. kära- (kähra-) 1629—1712. kä(h)re- (kiäre-) 1525 (: kere och clagemaal), 1550—1774. kären 1546 (: kären och klagemålen). käro- (kiäro-, kjäro-) 1604 osv. kärss- 1621. -maal 1525. -måhll 1634—1635. -måll 1595—1647. -mål (-måhl, -måål) 1550 osv.)
Etymologi
[fsv. käro mal, motsv. d. kæremaal; av KÄRA, sbst., resp. KÄRA, v.3, o. MÅL, talan, rättegångssak]
1) (†) motsv. KÄRA, v.2 2: klagan, missnöje, knot. G1R 2: 53 (1525). Att ther uttöfver icke någon klage eller käremål komme motte. Därs. 21: 135 (1550). RF 1634, § 57.
2) anklagelse, beskyllning, tillvitelse; klagomål; numera nästan bl. jur. om anspråk l. anklagelse som (under lagliga former) framställes (mot annan person) inför domstol; kärandeparts krav l. yrkande l. talan. SthmTb. 23/2 1576. Håkon haf[ve]r huarken schrifwelse heller wittne till sin kiäremåll. ÅngermDomb. 1647, s. 25. Den käremåhl, som .. Pastor i Näthra hafwer hafft emoot Vnderlagmans domen emillan sigh och Regementzschrifwaren. HärnösDP 1660, s. 6. Brenner Pijn. 54 (1727). Hafver .. (käranden) flera käromål, än ett; sätte hvart för sig ut: och svare vederdelomannen i samma ordning. RB 14: 5 (Lag 1734). Luther .. lät anslå på Slottskyrkans portar (i Wittenberg) nittiofem käromål mot den påfviska trons svåraste villfarelser. Afzelius Sag. 6: 69 (1851). Tvist om rågång skall, på käromål af en delegare, för alla pröfvas. SFS 1866, nr 76, s. 19. Kallenberg CivPr. 1: 406 (1918).

 

Spalt K 3751 band 15, 1939

Webbansvarig