Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÄX ɟäk4s, sbst.1, r. l. m. (Lorich Fisk. 31 (1790), RedNordM 1908, s. 25; jfr Bergroth FinlSv. 312 (1917; mindre vanl.)), äv. n. (Tiselius Vätter 1: 122 (1723), 2SvKulturb. 1—2: 245 (1934)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. =; äv. KÄXE ɟäk3se2, sbst.1, r. l. m. ((†) n. Schultze Ordb. 2097 (c. 1755)); best. -en; pl. -ar; äv. KÄXA ɟäk3sa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) redskap som utgöres av ett skaft med en l. flera hakar l. krokar i ena ändan o. som är avsett att därmed hugga fast i l. fånga ngt; båtshake, flottningshake; stundom: hake, krok; särsk. om redskap för fiskfångst l. för upptagande ur vattnet av på drag l. långrev o. d. fångad fisk, huggkrok, undertagskrok. Kexe, eller sokn som man soknar nogot vp aff watnet med, båtzhake. VarRerV 39 (1538). (Långan) tages in i båten med en Käx, som Fiskare kalla Kläpp. Lorich Fisk. 31 (1790). Arbetarne fatta .. (vid ilastning av malm i tunnor) den nedkommande tunnan med vid långa stänger fästade krokar (kexar) och indraga den till lastningsplatsen. Wetterdal Grufbr. 258 (1878). Landsm. 1926, s. 40 (fr. Luleå skärgård). 2SvKulturb. 1—2: 245 (1934; fr. norra Norrlands kustland). — särsk. om visst redskap för fångst av lake. Tiselius Vätter 1: 122 (1723). På en del ställen hugger man .. lake med s. k. käx, det är flere draggformigt anordnade krokar med ett blänke, som ryckes upp och ned. SvRike I. 1: 280 (1899). jfr LAK(E)-KÄX.
Särsk. förb. (i vissa trakter starkt bygdemålsfärgat): käxa sig fram. med båtshake taga (”staka”) sig fram i båt. 2SvKulturb. 1—2: 253 (1934; fr. norra Norrland).
Spalt K 3773 band 15, 1939