Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄX ɟäk4s, sbst.3, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) = l. -ar (Östergren (1931)) ((†) -er (äv. att hänföra till sg. käxa) Kolmodin QvSp. 2: 158 (1750: hunde-käxer)); i bet. 1 äv. KÄXA ɟäk3sa2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. (föga br.) -or (Östergren (1931)); ss. senare ssgsled förr äv. -KÄXE, m.
Ordformer
(käx 1894—1931. käxa 1931. — ss. senare ssgsled -käx (-k(i)ex, -kiäx) 1587 osv. -käxa (-kexa, -kiäxa) 1638—1928. -käxe (-kexe) c. 1550)
Etymologi
[jfr eng. kex, torr stjälk m. m.; samhörigt med eng. keg, kagge, ävensom med sv. dial. kage, stubbar, störar i marken, nor. kage, låg buske, t. dial. kag, kålstjälk, samt med KAGGE, sbst.1—2, KAX, sbst.1, KAXE, sbst.1—2 (jfr Hesselman MarLångh. 23 (1922, 1935))]
1) växt av släktet Anthriscus Pers.
a) i ssgrna HUND-KÄX(A) o. -KÄXE, KÖRVEL-, STRAND-, TAGG-KÄX.
b) (tillf.) elliptiskt för HUND-KÄX, sbst.1 Östergren (1931).
2) bot. benämning på växtsläktet Anthriscus Pers. (Cerefolium Hall.). NormFört. 19 (1894). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 243 (1901). Lyttkens Växtn. 506 (1906).

 

Spalt K 3774 band 15, 1939

Webbansvarig