| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÖRA ɟö3ra2 l. ɟœ3-, r. l. f.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. KÖRA, v. 13 e ε; i uttr. i en köra, ”i ett kör” (se KÖR, sbst.3). 15 kiemper hög han ihiel / vtj ena kiöra. Visb. 2: 138 (c. 1600). Landsm. VIII. 3: 219 (c. 1900).
Spalt K 3836 band 15, 1939