Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LABORATION lab1oratʃω4n l. -år- l. -ωr-, l. 01—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. laboration; av lat. laboratio (gen. -ōnis); vbalsbst. till LABORERA]
(i sht i fackspr.) motsv. LABORERA 3: utförande av (vetenskapligt, särsk. kemiskt l. fysikaliskt) experimentellt arbete i laboratorium o. d.; laborerande; särsk. pedag. om dylikt arbete som ingår i undervisning vid läroanstalt. Berzelius Brev 11: 12 (1817). Kemi. .. Ring II (3 timmar, varav 1 timme laborationer). SFS 1928, s. 663.
Ssgr (i sht i fackspr.): LABORATIONS-ARBETE~020, äv. ~200. SFS 1909, nr 28, s. 39. —
-BORD. särskilt inrättat för laborationer. JernkA 1823, s. 71. —
-JOURNAL. särsk. apot. om journal vari utförda laboratoriearbeten bokföras, laboratoriejournal. FörfApotVäs. 331 (1894). SFS 1909, Bih. nr 18, s. 2. —
-SAL. särsk. om lärosal för laborationsövningar i undervisningsanstalt. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. nr 7, s. 87. —
-SPISEL. (†) eldstad använd för kemiska experiment i laboratorium; jfr LABORATOR-UGN. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 19 (1824). —
-TIMME. pedag. undervisningstimme för laborationsövningar. KemT 1909, s. 111. —
-ÖVNING. särsk. pedag. SvT 1852, nr 176, s. 4.

 

Spalt L 8 band 15, 1939

Webbansvarig