| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAGGRANN la3g~gran2, adj. -are; n. o. adv. -grant.
(numera knappast br.)
1) noggrann, omsorgsfull, samvetsgrann; äv. i uttr. vara laggrann att göra ngt. VDAkt. 1707, nr 602. En .. laggran Naturforskare. VetAH 1757, s. 226. Han var så laggran at i agt taga den ordning, han föreskrifvet sig, at (osv.). GbgMag. 1760, s. 342. Atterbom Minnest. 1: 300 (1844). — särsk. om handling o. d.: utförd med noggrannhet osv.; korrekt; stundom svårt att skilja från 2. (Ehuru) the Romare .. winlade sig om ett rent och laggrant språk. Swedberg Schibb. 214 (1716). Med laggran omsorg. GFGyllenborg Vitt. 3: 172 (1791, 1797). Almqvist FrSpr. 127 (1838).
2) nogräknad, granntyckt, kräsen, kritisk; svår att göra till lags, pretentiös; kinkig, ömtålig; äv. i uttr. laggrann i l. om l. på ngt. Helsingius (1587). Laxen är ock ganska laggran om vatnet. VetAH 1751, s. 103. Görtz, en man .. föga laggrann på medel. Geijer II. 5: 14 (1838). Den franska poesien är mycket laggrann i valet af ord. Lidforss FrSpr. 327 (1867). (Han) åt .. med urskiljning, men var inte laggrann. FrÅdalsb. 1929, s. 55. — särsk.
a) om handling o. d.: som vittnar om granntyckthet l. kräsenhet osv. Ett så föga laggrannt sällskapsval. Adlerbeth Ant. 1: 254 (c. 1792).
b) (†) i utvidgad anv., om växt: ömtålig; jfr 4. Then intet laggranna hafren. Broman Glys. 3: 78 (c. 1730). GT 1788, nr 57, s. 2.
3) (†) hänsynsfull, taktfull; äv. om handling o. d.: som vittnar om hänsynsfullhet osv. Mycken ömhet hade .. (Gustav Vasa) för de Evangeliska Ständer i Tyskland ..; men Konungen af Dannemark var mot dem icke så laggrann. Dalin Hist. III. 1: 394 (1761). Njuta en laggrannare medfart. Chydenius 44 (1765).
4) om sak, handling o. d.: som kräver stor noggrannhet o. omsorg, svår; äv.: som kräver stor varsamhet o. takt, ömtålig, delikat, grannlaga (se d. o. I 5). KOF II. 1: 50 (1650). Barns upfostran .. är en laggran sak, som fordrar mycken varsamhet. Boding Mick. 24 (1741). (Krymplingar kunna stundom) utöfva de laggranaste slögder. VetAH 1798, s. 158. Laggranna diplomatiska uppdrag. 2SAH 20: 228 (1840). Smidespjeser, som .. efterfrågas för .. särdeles laggranna ändamål, såsom skeppsbyggnader. JernkA 1891, s. 463.
1) till 1. 2RA 3: 562 (1734). Landtmätaren (måste) vid Jordrefning .. bruka högsta flit och laggranhet: så at alt kommer å Chartan i sitt rätta läge och riktiga storlek. PH 5: 3377 (1752). Atterbom Minnest. 1: 274 (1848).
2) till 2; äv. i uttr. laggrannhet i l. om ngt. Helsingius (1587). Konungens fyndighet på utvägar och föga laggrannhet om medlen. Adlerbeth Ant. 1: 29 (c. 1792). Järta 1: 53 (1809). (†) Lag granhet om ähran. Gyllenborg Andr. T 1 b (1723).
3) (†) till 3. Adlerbeth Ant. 1: 21 (c. 1792). Af laggranhet, för att skona Ellison, hade han ej velat visa sig. Ödmann Belin de la Liborlière 2: 117 (1809).
4) till 4; särsk. (†) konkretare: svårighet; petitess. Uttalet af Göthiskan .. har så många lag-granheter, som (osv.). SvMerc. 3: 1173 (1758). Ödmann StrFörs. II. 1: 32 (1803).
Spalt L 103 band 15, 1939