Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAMPRICK lam4prik, m. l. f. l. r.; best. -en; pl. -ar; äv. LAMPRETT lamprät4, m. l. f. l. r.; best. -en; pl. -er; äv. LAMPERT lam4pert, m. l. f. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(lampert 1855—1876. lampret 1639—1889. lamprett c. 1580—1893. lamprick 1857 osv.)
Etymologi
[sv. dial. lampert, lamprick, motsv. d. lampret, nor. lamprett, t. lamprete; jfr mnt. lampreide, lamprēde, mnl. lamprei(d)e, holl. lamprei, eng. lamprey, fr. lamproie; ytterst av mlat. lampreda, lampetra, möjl. till lat. lambere, slicka (jfr LAPA), o. petra, klippa (jfr PETRIFICERA m. fl.), alltså eg.: ”stenslickare” (fisken suger sig med munnen fast vid stenar o. andra föremål)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) den till rundmunnarna hörande fisken Petromyzon marinus Lin., havsnejonöga; jfr ANPREJARE, SUGARE, SILL-PIPARE. VocLib. avd. 8 (c. 1580). Stuxberg Fisk. 649 (1895; fr. Göteborgs o. Bohusläns skärgård). 2NF 19: 741 (1913).

 

Spalt L 153 band 15, 1939

Webbansvarig