| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAPPA lap3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA, sbst.1 (se avledn.).
1) motsv. LAPP, sbst.3 1, med avs. på klädesplagg o. d.: laga l. reparera (ett plagg o. d.) gm att sätta en lapp över ett hål i plagget osv.; äv. allmännare, med avs. på föremål av annat material än tyg: reparera (ngt) gm att sätta lapp över hål o. d. (jfr LAPP, sbst.3 2); äv. i allmännare anv.: reparera l. laga (ngt) (utan direkt tanke på att därvid lapp sättes över ngt hål o. d.); äv. utan obj.: utföra lagningsarbete; äv. i uttr. lappa på ngt. VarRerV 14 (1538). Matt(es) Mur(e)mestar(e) som Lappade j stadzens hus wid torg(e)t (erhöll) 6 d(aler). SthmSkotteb. 28/5 1542. Thet är ändeles fåfength arbethe att lappa then Gambla muren. HFinlH 2: 261 (1547). 1 st: .. Lappad Koppar Panna med Jern skafft. ÅgerupArk. Bouppt. 1725. Blytak (behöva) ständigt .. lappas. TT 1872, s. 256. Omar i sin lappade mantel levde fortfarande lika enkelt som hans bägge företrädare. Grimberg VärldH 5: 258 (1931). Att lappa och lappa på ett dåligt hus gör det bara sämre. SvD(A) 1934, nr 297, s. 4. — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ning, konkret.
α) (föga br.) om lapp o. d. varmed ngt är lagat. Till vakt .. (skall manskapet vara klädt) uti full mundering, hvarå ingen lappning får synas. Spak HbFältartill. 31 (1873). Murstycken .., romerskt arbete med bysantinska och turkiska lappningar. Centerwall Hellas 370 (1888).
β) föremål som ngn håller på att lappa; lagningsarbete. Så tog Anna upp sin lappning, i sin trångsynthet säker på, att hon hade styrt på bästa sätt för dem alla. Tiselius Johnston GalgJ 151 (1928).
b) med obj. betecknande hål l. bristfällighet överhuvud: laga, reparera. Man vil .. ännu på Slottsporten (i Åbo) visa et ställe hvar kulan gådt igenom, som är med et bräde lappat, och med en järnplåt öfverdragit. BtVLand 5: 124 (1764). (Du bör) sitta, med pipan i munnen, / Bindande ryssjor och nät och lappande hålen på noten. Runeberg 1: 137 (1832). Nyblom Twain 1: 155 (1873).
c) (†) med obj. betecknande det som användes vid lappning l. lagning: sätta (ngt) ss. lapp o. d. på ngt. (Fartygets) förmersse segel (blev) Lappath på hans fucka (dvs. focksegel), ty fuckan sletz söndh[er] för hon[o]m i siön. SkeppsgR 1544. BtÅboH I. 1: 37 (1556).
d) (†) refl., om fartyg l. flotta: undergå reparation. Sedan ryska flottan .. låg stilla och lappade sig. Ekman Dagb. 29 (1788).
e) (vard., föga br.) bildl., i uttr. få tröjan lappad, få stryk; jfr 3. GHT 1898, nr 274 B, s. 2. jfr (†): (De hava hotat) att hans tröija skal bliffwa så lappat som hon tillförene haff[ue]r warit heel. UppsDP 4/8 1602.
f) (i vissa trakter, vard.) i det ordspråksartade uttr. det går som (att) lappa vantar (i månsken) o. d., det går mycket lätt l. utan svårighet. Crusenstolpe Ställn. 13: 48 (1848). Det går så fort, som lappa vantar i månsken. Granlund Ordspr. (c. 1880). Schildt Eros 34 (1913).
g) (vard.) bildl. (jfr h): bota, kurera (ngn); äv. utan obj.; äv. i uttr. lappa med ngn. PErici Musæus 2: 338 a (1582). Linné Bref I. 4: 146 (1751). Det är bara jag som går och stövlar ännu och lappar och plåstrar med folk. Bergman Skepp. 192 (1915). DN(A) 1930, nr 31, s. 2 (i bild).
h) bildl. (jfr e, g). Liljecrona RiksdKul. 192 (1840). Det tjänar till ingenting att lappa de närvarande förhållandena, förklara våra socialdemokrater. Lundin NSthm 647 (1890). GHT 1896, nr 291 A, s. 2. — jfr (†): Brutne och lappade talesätt, som t. ex. ..: jag promitterar mig at varda protegerad o. s. v. 1VittAH 2: 70 (1776).
2) [eg. specialfall av 1] boktr. gm anbringande av papperslappar på tryckform förstärka (denna), där så behöves, för att trycket skall bliva likformigt l., vid illustrationstryck, för att de mörkare o. ljusare tonvärdena skola komma till sin rätt; jfr LAPP, sbst.3 2 a ε. UB 1: 611 (1873). — särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret. NordBoktrK 1906, s. 216. ”Lappningen” anbringas .. å däckeln såsom underlag för klichétrycket. NoK 20: 99 (1923).
3) (vard.) giva (ngn) stryk, ”klå upp” (ngn). Ekman Dagb. 25 (1788). Akta dej du, så att jag inte lappar dej! Strindberg RödaR 236 (1879). Är det någon som flinar igen, så lappar jag honom på käften. Hagberg Trub. 28 (1917). jfr (†): Bonhustrun kom med såfstången, Mente lappa mitt hufvud med Blodig Mössa. HFinlÖ 400 (1730).
4) fuska i ngt; idka kvacksalveri, kvacksalva; i uttr. lappa sig till (se särsk. förb. nedan) o. i ssgn LAPP-KUR samt avledn. LAPPARE, LAPPERSKA (se nedan).
5) [möjl. av t. lappen (i uttr. das wild lappen), med upphängda jaktlappar narra villebrådet att gå fram mot skyttarna] (†) bedraga, narra, vara bedräglig.
a) i uttr. lappa med ngn, trakassera l. bedraga ngn. OxBr. 12: 180 (1616). — särsk. övergående i bet.: kurtisera ngn; äv. med försvagad bet.: ”skoja” med ngn, ”narras” med ngn. Denne Quinnes Personen ähr den fierde som han hafuer Lappadt medh och bedragett. VDAkt. 1671, nr 171. Jag satt och lappade med Susanna: hon har gådt in. Pilgren FigBröll. 48 (1785).
b) i uttr. lappa ngt av ngn, gm bedrägeri tillnarra sig ngt av ngn, lura l. narra ngt av ngn. Du går Lappar och Liuger Pening(a)r af folk. VRP 15/9 1624.
1) till 1: reparera l. laga (ngt) gm lappning; äv. bildl. Serenius (1734; under patch). Unionen, som han velat spränga, hade åter nödtorftigt lappats hop. 3SAH 26: 234 (1914). SvD(A) 1931, nr 149, s. 10.
2) till 1: sammansätta (ngt) av lappar l. av smärre (o. olikartade) delar; äv. bildl. Man borttladhe thenna gambla Catechismum, och lappadhe tilhopa en annan. Balck Musæus Nn 5 b (1596). 2NF 33: 1065 (1922).
3) till 1 b, med avs. på hål l. sår o. d. Björnståhl Resa 4: 245 (1782). Janson CostaN 2: 272 (1910). —
LAPPA IN. (†) bildl.: inflicka, insmuggla; jfr LAPPA 1 c. Een Dicht, hwilken Munckarne haffue lappat in j then helighe Schrifft. Lælius Bünting Res. 2: 51 (1588). —
LAPPA OM10 4. (vard.) till 3: genomprygla, ”klå upp”. Jag skall lappa om din lekamen, din skurk, så att dina knotor ska knaka i dig. Wetterbergh Sign. 43 (1843). Östergren (1931). —
LAPPA PÅ10 4. (vard.) till 3: ”klå upp”. Östergren (1931). särsk. utan obj. Sparde vi på huggen dervidlag, så ska’ vi här lappa på utaf hjertans lust i stället. Hedberg Lej. 90 (1868). jfr PÅLAPPA. —
LAPPA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. till 1, bildl.: sammansätta (ngt) av smärre (o. olikartade) delar. L. Paulinus Gothus MonPac. 25 (1628). Försiktig ekonom som han var i sin diktning .., lappade Oxenstierna .. af resterna (av ”Disa”) samman ett nytt skaldebref till fru Printzensköld. Lamm Oxenst. 367 (1911). jfr SAMMANLAPPA. —
LAPPA TILL10 4.
2) (†) i uttr. lappa sig till ngt, tillägna sig ngt, lägga beslag på ngt; jfr LAPPA 4, 5. Mäst alla partier (hava) aflupit till wår auantage och fiendens nesa. Några få allenast, af ringa wärde, har han lappat sig till. KKD 6: 169 (1709). —
1) (mindre br.) till 1: reparera (ngt) gm lappning; äv. bildl. Weste (1807). SvRiksd. I. 8: 348 (1934; bildl.).
2) boktr. till 2. Innan tryckningen av upplagan tar sin början, måste formen lappas upp. Elge BoktrK 89 (1915).
B (†): (1) LAPPE-NÅL. [jfr sv. dial. (Gotl.) lappenal, stor nål med vilken man lagar nät] använd vid lappning. TullbSthm 10/9 1548. —
(2) -ARK, n. boktr. pappersark på vilket lappningen klistras. UB 1: 587 (1873). 2NF 30: 1200 (1920). —
1) (numera bl. ngn gg tillf.) till 1: person som lappar l. lagar l. reparerar ngt, i sht slitna kläder l. skodon; person som har till uppgift l. yrke att lappa ngt osv. Linc. (1640). Adlerbeth FörslSAOB (1798; föga br.). Dalin (1853). jfr KITTEL-, SKO-LAPPARE.
2) (†) till 4: fuskare (se d. o. 1), bönhas (se d. o. 1); äv. om person som fuskar i läkaryrket, kvacksalvare; jfr BÖNHAS 2 a. Skråordn. 246 (1571). Ingen Lappere (skall) fördriste sigh, at gifue sigh ut för någon Artz eller Läkere. Därs. 247. Gack tin koos, hwad passer iagh på tin Lappare. BtÅboH I. 8: 18 (1636; yttrat till en smed); möjl. till 4 nedan. Stiernman Com. 6: 381 (1717). särsk. övergående i bet.: trollkarl. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 121 (1863; om förh. i början av 1600-t.).
3) till 5: skälm; i ssgn lappare-stycke (se nedan).
4) [anv. möjl. utvecklad ur 2] (†) person som det icke är mycket bevändt med, klåpare, stackare, stympare, odåga, ”strunt”; äv.: pultron, ynkrygg, ”kruka”; äv.: enfaldig l. narraktig person, narr, gäck; äv. användt ss. okvädinsord med allmänt nedsättande bet. OxBr. 12: 166 (1614). Simon Blom (hade) .. skelt Borghm. den prackaren, huttlaren och lapparen. BtÅboH I. 6: 155 (1634). Thorberg swarade ..: thet är wäl sant, som ordspråket lyder, at uti hwar slächt fins altid en lappare, som intet duger. Peringskiöld Hkr. 1: 642 (1697). I ett land utan adel blifver konungen antingen allt eller intet; enväldig, om han har förmåga dertill, eller folkets gäck, om han är en lappare. Fryxell Ber. 12: 135 (1843). Dalin Synon. 247 (1870).
Ssgr: lappar- l. lappare-lön. (†) till lappare 1: betalning för reparation. Lind (1749). Heinrich (1828).
LAPPERSKA, sbst.1, f.
1) (numera bl. ngn gg tillf.) till 1: kvinna som lagar l. reparerar ngt; jfr LAPPARE 1. KlädkamRSthm 1565 G, s. 41 a (bet. oviss.). Linc. (1640; under sarcinatrix). Heinrich (1828). jfr STRUMPLAPPERSKA.
2) (†) till 4: kvacksalverska; jfr LAPPARE 2. HdlCollMed. 1691, s. 729. Hjelt Medicinalv. 1: 216 (1891; efter handl. fr. 1628). särsk. övergående i bet.: trollkvinna; jfr LAPPARE 2 slutet. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 121 (1863; om förh. i början av 1600-talet).
Spalt L 288 band 15, 1939