| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LASTELIG las3telig2, adj.1, äv. LASTLIG las3tlig2, adj. -are. adv. -A (numera föga br., SkrGbgJub. 6: 579 (1621), Dalin (1853)), -EN (Lagförsl. 259 (c. 1606), Hammar (1936)), -T.
1) (†) klandervärd; brottslig; skändlig; förhatlig, illa omtyckt; lastbar (se d. o. 2). För theris straffelig olydn oc lasteligh företagningh skul. G1R 4: 135 (1527). Hwadh är lasteligare än Girigheten. Forsius Fosz 507 (1621). Lättie eller andre lastlighe bedriffter. Girs Edelh. A 6 a (1627). (Negerdrottningen hade genom sina lyckosamma krig gjort sig lika berömd) som hon .. för sin faaslige Grymheet, Trållerij och Ogudachtiga Lefwerne lasteligh och förhaateligh war. RelCur. 116 (1682). Ett lasteligt leverne. Schultze Ordb. 2698 (c. 1755).
2) (arkaiserande) smädlig, (äre)kränkande, förgriplig; om ord l. yttrande o. d. samt ss. adv. Helsingius V 2 a (1587). Hvar som lasteliga talar, eller skrifver, något emot Konungen, eller Drotningen, eller then, som til Efterträdare i Regementet förklarad är; varde halshuggen. MB 5: 1 (Lag 1734). Lastliga uttryck om rikets varande öfverhet. SFS 1897, nr 34, s. 9. GHT 1934, nr 29, s. 8.
Spalt L 337 band 15, 1939