Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAVEMANG lav1emaŋ4, n.; best. -et; pl. = l. -er ((†) -men(t)s SvMerc. IV. 2: 164 (1758), VetAH 1773, s. 93).
Ordformer
(förr äv. -ment)
Etymologi
[jfr t. o. eng. lavement; av fr. lavement, till laver, tvätta, skölja, av lat. lavare, tvätta (se LAVERA, v.1)]
i sht med. insprutning i ändtarmen av ngn sköljande l. avföring framkallande vätska (äv. kallat öppnande lavemang) l. av näringsmedel (äv. kallat närande lavemang); äv. konkret, om den vid en dylik insprutning använda vätskan l. lösningen; jfr KLISTIR. Giva l. (i fackspr., mindre br.) sätta lavemang. Hiorter Alm. 1745, s. 26. Öppnande lavemanger af hafresoppa, salt och olja. Lovén Anv. 72 (1838). Svartz MatsmältnSj. 153 (1932).
Ssgr (i allm. med.): A: LAVEMANG-BLÅSA, -KANNA, -RÖR, -SPRUTA, se B.
B: LAVEMANGS-BLÅSA, r. l. f. (lavemang- 1895. lavemangs- 1847) (förr) ss. lavemangsspruta använd ox- l. svinblåsa försedd med lavemangsrör. Collin Ordl. (1847). —
-KANNA. (lavemang- 1930 osv. lavemangs- 1900 osv.) till en lavemangsspruta hörande kanna för den för lavemanget avsedda vätskan. BoupptVäxjö 1900. —
-PIP, r. l. m. (†) = -RÖR. Collin Ordl. (1847). —
-PIPA, r. l. f. (†) = -RÖR. Polyfem III. 20: 2 (1811; i bild). Almqvist FrSpr. 239 (1838). —
-RÖR. (lavemang- 1902 osv. lavemangs- 1840 osv.) till en lavemangsspruta (l. -blåsa) hörande rör varigenom lavemanget införes i ändtarmen. Wistrand Husmed. 318 (1840). VaruhbTulltaxa 1: 228 (1931). —
-SPRUTA, r. l. f. (lavemang- 1853 osv. lavemangs- 1810 osv.) spruta särsk. avsedd för givande av lavemang. JournLTh. 1810, Bih. nr 15—18, s. 4.

 

Spalt L 364 band 15, 1939

Webbansvarig