Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LATVÄRG latvær4g, r. l. m. l. f. (BOlavi 37 a (1578) osv.) ((†) n. Palmchron SundhSp. 296 (1642), Lind (1749; jämte f.)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; förr äv. LATVÄRGA, f.
Ordformer
(lat(h)- 1578 osv. latt- 1552—1757. lät- 1578. -värg(h) (-verg(h)) 1578 osv. -uerga 1555. -verge 1613—1902. -verk 1552 (: lattverker, pl.))
Etymologi
[jfr d. latværge, av t. latwerge, av mlat. electuarium, trol. av gr. ἐκλεικτόν, medikament som man låter smälta i munnen, till ἐκλείχειν, slicka upp, slicka i sig]
(förr; i sht farm.) läkemedel för invärtes bruk, bestående av en grötliknande blandning (mos) av fasta o. flytande ämnen. Så at han oförsumlighen skal til redha til vort behoff een hoop vel tilpyntade lattverker aff Sancte Johannis druer. G1R 23: 312 (1552). Tagh Polleye lagh och Hysops lagh kokat eller sudit mz hånigh, och göres til en Latwergh. BOlavi 37 a (1578). (De stötta kryddorna) blandas medh .. Hånning, och giwtes ther til .. Olia, at thet kan få een Latwärgs consistentz. Palmchron SundhSp. 65 (1642). Latvärg eller Mos för Qvarkan. Bure Häst. 12 (1801). Gentz Lindgren 81 (1929). — jfr BESK-, BÄVERGÄLLS-, HYACINT-, KALMUS-, KLISTIR-, KVITTEN-, SÖMN-LATVÄRG m. fl.

 

Spalt L 357 band 15, 1939

Webbansvarig