| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LATINSK lati4nsk, adj.; adv. -T.
1) som tillhör l. avser det forntida landskapet Latium; äv. allmännare: (forn)romersk; förr äv. i pl. best. i substantivisk anv.: latinerna, romarna. Thet är itt gammalt ord hoos the Latiniska. Vbi non est ordo, ibi confusio. LPetri Kyrkiost. 20 b (1566). De flesta latinska samhällena blevo .. införlivade i den romerska staten. Grimberg VärldH 3: 443 (1928).
2) i allmännare anv.: romansk; om folk l. land: som har något av de romanska språken som modersmål (l. officiellt språk). Latinska Amerika, benämning på de delar av Amerika (Syd- och Mellanamerika samt Mexiko) där spanska l. portugisiska är det officiella språket. Från .. (romarna) härstamma de nyare latinska eller vanligen så kallade romanska folken, fransmän, provencaler, spaniorer, portugiser, italienare. Svensén Jord. 119 (1884). De latinska amerikanska staterna. DN 29/10 1933, Söndagsbil. s. 5. De latinska länderna. SvD(A) 1933, nr 352, s. 8.
3) (numera föga br.) i uttr. den latinska kyrkan, den romersk-katolska kyrkan (i motsättning till den grekisk-katolska); jfr LATINARE 1 slutet. Dalin Hist. III. 2: 134 (1762). Anjou Kyrkoh. 41 (1842). Ekbohrn (1904).
4) i uttr. latinskt kors, kors varpå den nedre lodräta armen är längre (o. den övre kortare) än de andra, passionskors; äv. om avbildning av dylikt kors. Schlegel o. Klingspor Herald. 43 (1874). Hildebrand KyrklK 124 (1875). Planen (för kyrkan) .. blir .. ett latinskt kors — kännetecknande för det typiskt romanska schemat. Hahr ArkitH 175 (1902).
1) som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. avser l. utmärker l. härstammar från latinet. Latinsk formlära, syntax, ordböjning. Latinsk vers, poesi. Latinsk stilskrivning. Thet latineska ordhet Confirmatio. OPetri Sacr. 10 b (1528). Th[e]n Latiniska messen. Dens. Tb. 273 (1529; uppl. 1929). Thet gamble Latiniske Språket. Schroderus Os. III. 1: 261 (1635). Jag hade .. förlorat tron på att latinska grammatikan äger någon specifik .. tankeskärpande egenskap. De Geer Minn. 2: 278 (1892). Nilsson FestdVard. 22 (1925). — jfr MEDEL-, MEDELTIDS-, NY-, SEN-, VULGÄR-LATINSK m. fl. — särsk. (†) i sg. obest. i substantivisk anv.: latinska språket, latin. OPetri MenFall E 6 a (1526). Blef för gådt ansedt, att denne gången skal svaras honom på latinisk. RP 7: 58 (1637).
2) om författare l. talare o. d.: som uttrycker sig på latin (oberoende av om detta är hans modersmål l. icke). Then Latiniske vthtolckaren. Forsius Fosz Qq 2 a (1621). Förste Sökanden (till ett stipendium), Nyblom .. är snäll latinsk poet. 3SAH XXXVIII. 2: 176 (1853).
3) (†) oeg.: latinkunnig, klassiskt bildad; lärd. En Latinsk Capiten emellan twå Närriske Fänriker. Stiernhielm Parn. 2: 5 (1651, 1668). Tegnér (WB) 8: 44 (1839).
4) om bokstav l. tryck- l. skrivstil: av den form som användes av romarna (i motsättning till det grekiska alfabetet, runorna, frakturstil osv.); som tillhör antikvastilen. Luk. 23: 38 (NT 1526). När then Latiniska scrifften vptooghs, thå med tijdhen förlagdes (runskriften). OPetri Kr. 4 (c. 1540). Tydligt skrifven Latinsk Handstil. FörslSkolordn. 1817, s. 11. Ymer 1931, s. 321.
Spalt L 352 band 15, 1939