| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAVERA lave4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade ((†) -ert, p. pf., König Mec. 85 (1752)). vbalsbst. -ANDE, -ING (jfr 3 a).
1) (numera bl. ngn gg tillf. o. skämts.) refl.: tvätta sig. Är wattn vthi Dammar thervthi .. (mullvaden) sigh offta laverar .., så (osv.). Risingh LandB 65 (1671). Onekligen är det litet genant att inte få lavera sig solo och på egen hand. Langlet Ryssl. 103 (1898).
2) konst. vid akvarellmålning: (i o. för fördrivning) med vatten tunna ut färgen (i vissa partier av målningen). ConvLex. (1822). 3NF 12: 877 (1930). Östergren (1931).
3) i sht konst. övermåla (en pänn- l. tuschteckning l. dyl.) med tunn (genomskinlig) vattenfärg (ss. förtunnad tusch); äv. i allmännare anv.: måla med tunn vattenfärg (på papper), färglägga med tunn vattenfärg; äv., med obj.-växling: lägga på (dylik färg). König Mec. 85 (1752). Laverade Ritningar i Tusch. SP 1792, nr 117, s. 4. En karta öfver Polynesien, laverad med rödt och blåsvart. Wetterbergh Penning. 448 (1847). Eichhorn KonstH 106 (1881). Att ”lavera” ett landskap i en ton med olika valörer. Nyblom Akvarellm. 14 (1910). Avtryck från dessa (förut nämnda) kopparplåtar göras .. i koppartryckspress, varvid färgerna laveras för hand. Globen 1925, s. 24. — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om lavyr. Holmbergsson FIor. 27 (1832). VFl. 1912, s. 129. Det finns .. en grupp laveringar (som osv.). Josephson Tessin 1: 60 (1930). — jfr TUSCH-LAVERING.
b) i utvidgad anv., i fråga om etsning l. litografi: belägga (en akvatintagrund resp. en kornad o. akvatintagrunderad sten) med (svartbitande) syra o. vatten resp. litografisk tusch; äv. abs. Ett .. akvatintamanér är den moderna akvatintalavyren, i hvilken man med mjuka penslar, svartbitande syra och vatten laverar på korngrunden. Tallberg Etsn. 16 (1912). 3NF 1: 375 (1923). Kjellin GrafKTekn. 12 (1935).
-PÄNSEL. LdVBl. 1888, nr 35, s. 1.
-PÄNSEL.
Spalt L 366 band 15, 1939