Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TUSCH tuʃ4, sbst.2, n. (Wrangel TessPal. 32 (i handl. fr. 1735) osv.), äv. r. l. m. l. f. (Lind (1749) osv.); best. -et resp. -en; pl. (mera tillf.) -er (Sturzen-Becker 3: 78 (1861) osv.).
Ordformer
(tousch (-ch, -e) 1745–1837. tusch (-sh, -sj, -sk, -e) 1720 osv.)
Etymologi
[av t. tusche, färg, sannol. elliptiskt för tuschfarbe, till tuschen, måla med tusch, av fr. toucher, bestryka med färg, vidröra (se TOUCHERA)]
fast, vanl. svart färgpigment oftast använt i konstnärlig verksamhet (urspr. framställt av sot l. kimrök med bindemedel o. i form av kaka l. stång som rörs ut med vatten); förr särsk. i uttr. indianskt l. kinesiskt tusch; numera äv. dels (liktydigt med: bläck) om lättflytande (alkohol- l. vattenbaserad) vätska av skiftande kulör innesluten i filtpenna, dels om liknande färg använd ss. ögonsmink. Lindenstolpe Färg. 14 (1720). 8 stänger Tusch i en låda. BoupptVäxjö 1773. Svart, blå, gul, hvit tusch. Dalin (1855). De mera framstående ådrorna tecknas .. med en mjuk penna .. det bästa härtill är svart äkta chinesiskt tusch. NJournD 1858, s. 149. En laquerad låda med indianskt Tousche. Wrangel TessPal. 32 (1912). Ögonbrynen äro penslade med nattsvart tusch. Martinson Kap. 145 (1933). På mjölk- och filpaketen i dörren var namnen textade med tusch. Wahlberg FrusLiv 120 (2003). — jfr SKRIV-, STENTRYCKS-TUSCH.
Ssgr: TUSCH-FÄRG. jfr färg, sbst.1 2. Lind 1: 1567 (1749). Hon berättar målande att hon faktiskt inte använder penseln utan häller ut tuschfärgen, arbetar intensivt i flödet av vatten och tusch för att fånga rörelsen. Sydsv. 17 ⁄ 3 2007, s. C6. —
-KOPP. (förr) kopp för tusch. Lannerstierna Vitt. 14 (1777). (Porträttet) föreställer .. antagligen en artist, hvarpå tuschkoppen tyder. Schück o. Warburg 2LittH 2: 495 (1912). —
-LAV. laven Lasallia pustulata (Lin.) Mérat (använd till textilfärgning o. tusch); jfr -mossa. Liljeblad Fl. 337 (1792). Tuschlaven (Umbilicaria pustulata) i förening med glacerad snö hade fäst den skönaste tapet (på klippblocken). Santesson Nat. 125 (1880). Moberg o. Holmåsen Lavar 159 (1982; Lasallia pustulata). —
-LAVERING. lavering med tusch; särsk. konkret; jfr lavera, v.1 3 a, o. -lavyr, -teckning. Scheutz Ritk. 230 (1832). Här skildras i en oavslutad tuschlavering drottningen, bevistande en gudstjänst i Peterskyrkan. Josephson Tessin 1: 47 (1930). —
-LAVYR. tuschlavering. SvSlöjdFT 1907, s. 44. P. M. Adlerfeldt .. vars tuschlavyrer med örlogsmotiv visa en målerisk charm. SvFlH 3: 622 (1945). —
-LINJE. jfr linje 1 a. Nyblom Österut 132 (1908). —
-MANER. (†) akvatinta (se d. o. 2); jfr ton-etsning. (Fransmännens) böjelse för färgläggning bevittnas genom uppfinningen af tuschmanéret (aqua tinta) och af färgtrycket. Bagge Wendt 374 (1835). Ekbohrn (1936). —
-MOSSA. (†) tuschlav. Linné Fl. 420 (1755). Weste (1807). —
-MÅLNING. särsk. konkret: målning i tusch. Lind 1: 1568 (1749). —
-PENNA. penna med stift avsedd att doppas i tusch l. med patron innehållande tusch; numera äv. i utvidgad anv., om penna med stift av filt o. fylld med bläck. WoJ (1891). Ett antal teckningar, där konstnären med sin fina tuschpenna mästerligt fångat det grandiosa stadslandskapet. Josephson Tessin 1: 62 (1930). Carins väska är full med röda tuschpennor. De måste hon ha för att markera omistliga frågor. DN 9 ⁄ 10 2005, s. A5. —
-PENSEL. jfr pensel 1. Lind 1: 1567 (1749). —
-RITNING. tuschteckning; stundom äv.: ritning (se d. o. 3 a) utförd med tusch. Endast några få tusch-ritningar upplysa de mörkgröna väggarne. Linnerhielm 1Br. 85 (1795, 1797). En tuschritning utvisande själva magasinsbyggnaden. Rig 1949, s. 178. —
-STIFT. jfr stift, sbst.1 5, o. -penna. Pasch Linearritn. 2 (1880). —
-STÅNG. stång (se d. o. 3 g) av tusch. Westring SvLafv. 1: 171 (1805). Den feta tuschen salufördes .. i torra tuschstänger som före användandet måste utrivas med vatten. GrafUppslB 865 (1951). —
-TECKNING. abstr. o. konkret; jfr teckning 4 o. -lavering, -ritning. Eichhorn KonstH 111 (1881). (Hon) var mycket konstintresserad och utövade själv akvarellmålning och tuschteckning samt porslinsmålning. DN 6 ⁄ 6 1998, s. B6.
Avledn.: TUSCHA, v.2 -ning; -are (se avledn.). lavera (se d. o. 3) l. rita l. måla l. fylla i (ngt) med tusch; äv. utan obj. Widegren (1788). Tuschade ögonfransar. Gustaf-Janson DödlKär 36 (1953). När Liv sitter och gör den monotona delen av serietillverkandet, som att tuscha .. brukar hon lyssna på musik. Sydsv. 4 ⁄ 9 2004, s. B8.
Avledn.: tuschare, m. ⁄ ⁄ ig. [efter eng. inker] särsk.: person som yrkesmässigt ägnar sig åt att tuscha. I amerikanska serier är det sedan länge rutin att man uppdelar tecknararbetet mellan en blyertstecknare och en tuschare. GbgP 8 ⁄ 3 1984, s. 34.

 

Spalt T 3243 band 35, 2009

Webbansvarig