Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TURRET tur4et l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r. (3NF 6: 204 (1926) osv.) l. n. (2UB 9: 617 (1906) osv.); best. -en ((†) = TT 1895, M. s. 84).
Etymologi
[av eng. turret, eg.: litet torn, av meng. turet, toret, av ffr. to(u)rete, dimin. av tur, tor, tour, torn (fr. tour), av lat. turris (se TORN, sbst.2)]
(förr) om överbyggnad på fartyg kännetecknad av att sidorna över vattenlinjen smalnade av inåt gm dubbla rundningar. TT 1895, M. s. 84. (Turretfartygen) ha en fast överbyggnad, turret, vars bredd är c:a 60 % av fartygsbredden. BonnierKL 5: 404 (1924).
Ssgr (förr): TURRET-DÄCK. [jfr eng. turret-deck] om övre däck på turretfartyg. SFS 1910, nr 47, s. 31. —
-FARTYG~02 l. ~20. (för tyngre last avsett) fartyg med turret. 2UB 9: 617 (1906). Närbesläktat med turretfartyget är trunkfartyget. Nilsson Skeppsb. 15 (1932). —
-ÅNGARE. jfr -fartyg. Engström Skeppsb. 12 (1904). Allehanda ångare, från de finaste passagerarbåtar till respektingifvande turretångare, passera här ideligen. VFl. 1915, s. 79.

 

Spalt T 3238 band 35, 2009

Webbansvarig