| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIFT stif4t, sbst.1, n. (RR 21/6 1608 osv.), äv. (numera mindre br.) r. l. m. (BoupptSthm 1676, s. 1438 a, Bil., KatalSkomatMonopolÖrebro 1945, s. 13 (om skostift)); best. -et resp. -en; pl. = (KlädkamRSthm 1560 F, s. 3 a, osv.) ((†) -ar Linné Gothl. 283 (1745: Stiftarne, pl. best.), BoupptVäxjö 1821; -er, äv. att hänföra till sg. stifte, HH 1: 18 (1543), Ericsson Ur. 18 (1897)); förr äv. STIFTE, sbst.1, r. l. m. l. f. (HH 1: 18 (1543), BoupptSthm 1675, s. 4 a (1672)) l. n. (HH 2: 39 (1553: stiffte, pl.; möjl. felaktigt för stifter), TullbSthm 27/12 1576, ArvskifteSthm 1678, s. 1096 b); pl. -en (TullbSthm 27/12 1576) l. -er (se ovan) l. (ss. n.) = (HH 2: 39 (1553), G1R 25: 301 (1555: guldstiffte)); förr äv. STIFTA, r. l. f. (3SthmTb. 10: 19 (1618: guldstijfta), BoupptSthm 20/1 1659 (: gullstijffta)); pl. -or (G1R 25: 349 (1555), Linné Öl. 18 (1745; i bet. 5 a)).
A. tunn metallten.
1) jämförelsevis kort o. smal (spetsig) metallten som slås l. trycks in i l. genom ngt, särsk. om dylik metallten som har ett smalt o. långt huvud l. saknar huvud o. spikas (l. trycks) in för att fästa ihop ngt l. fästa ngt vid ngt (list, fönsterruta, skosula m. m.); äv. om kort osv. metallten o. därmed förenat stort, platt l. svagt rundat huvud, i sht använd för fastsättning av ngt tunt l. poröst vid ett underlag l. (för sådan fastsättning o.) ss. prydnad (jfr 2); äv. om kraftigare, spetsig metallten (l. spik) l. spetsigt järn som slås in i ngt (numera nästan bl. i ssgn MUR-STIFT); jfr NUBB 1, SMÅ-SPIK, SPIK, sbst.1 1. (Smeden fick för 11 lispund järn, som) han vpsmidde till stifter, fenster jern, skuldror .. 2 daler. BtÅboH I. 1: 81 (c. 1615). 156 st. små swarta stijffter eller Hästenaglar. KlädkamRSthm 1716 B, s. 21. Ibland .. (olägenheter med en ny sorts cymbaltangenter) räknar Auctor deras fara at spricka i limningarna, den han likväl tror kunna förekommas med styfter eller på något annat sätt. VetAH 1757, s. 39. Stift. De äro dels af jern, dels af messing och begagnas så väl i sulan som i klacken. De till det först nämnda behofvet brukliga, äro kortare, de till det sednare, längre. Rig 1934, s. 103 (c. 1847). Stift .. (till nådning). ÖoL (1852). Man (ser) t. ex. de enskilda delarne af fig. 6 — ett ornament, som .. härrör från yngre tid .. fasthållna genom band .. eller genom spikhufvudliknande stift. Wrangel Konststil. 6 (1897). En grafkulle vid Sylten innehöll ett järnsvärd med hängrem, beslagen med små försilfrade stift. AntT XVIII. 1: 64 (1905). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 170 (om formstift). Under barocken är ytterboetten (på fickur) — stundom av förgylld koppar — klädd med läder eller skinn, fastnitat med i mönster ställda förgyllda stift. Kulturen 1954, s. 106. (Stiftapparaten) är ett litet .. verktyg, som används till att slå in stift, nubb och småspik. Varulex. Byggn. 2: 118 (1955). Ryegård Slöjd. 97 (1957). — jfr CENTRUM-, FORM-, GULD-, HÄFT-, JÄRN-, KARD-, KLACK-, KLACKJÄRNS-, KOPPAR-, METALL-, MUR-, MÄSSINGS-, MÖBEL-, NÅL-, PARIS-, PLATT-, RAPPORT-, RIBB-, ROSETT-, RULLGARDINS-, SADELMAKAR-, SILVER-, SKIFFER-, SKO-, STÅL-, TRÅD-STIFT m. fl.
a) om stift i l. till passare, avsett att fästa passarens ena ben vid ritpapper o. d. En Stång-Cirkel, med hwasza Stifter, medelst hwilken 4. quarter til en aln kunna aldrasäkrast efter Scalan utsättias. PH 2: 1267 (1736). En zirkel med lösa stiftar, som brukas wid ritningar. Möller 2: 690 (1785).
b) om stift varmed konstgjord tand, stifttand, fästs i tandroten; jfr 4. Konstgjorda tänder på gom, stift, brygga. SD 1928, nr 79, s. 2. Stiftet (i en stifttand) göres vanl. av guld, platinairidium, rostfritt stål el. någon metallegering. SvUppslB 26: 94 (1935). — jfr GULD-STIFT.
c) (förr) om metallten på pärla l. smaragd o. d. för pärlans osv. fastsättande på kläder l. sadlar l. remtyg o. dyl. l. på krona l. diadem o. dyl. l. i mur o. d. ss. del av ornament; utan klar avgränsning från 2; numera fullt br. om metallten(ar) i knapp; jfr 2. 2 Lodh och 3 quintin perlor medh stiffter. BoupptSthm 1670, s. 6 (1668). 2 stora Smaragder med tuenne Stifter, som nu finnas (på förbygeln). Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 20 (i handl. fr. 1671). Giort en Stifft i en perla gull och arbetsslöhn — 2. BoupptSthm 1676, s. 1438 a, Bil. Söndagen den 29 dennes borttappades .. en Guld-Kråsnål, rund till fason, med en trekant, och i sjelfwa trekanten en hårlåck med ett glas öfwer, samt sjelfwa styften afbruten. DA 1808, nr 125, s. 8. Guld och Silfwer .. 1. Söndrig Bröstnål med 2:ne stiftar (väger) 5/8 Duc. BoupptVäxjö 1821. S. k. stift av mässingstråd, även med huvud av järn, för fästande av knappar i skodon tulltaxeras såsom arbeten .. av mässing. VaruhbTulltaxa 1: 451 (1931). (På nitbara knappar i arbetskläder) brännlackeras stiften, som äro tillverkade av järn. Varulex. Beklädn. 198 (1945).
B. föremål försett med stift l. som liknar ett stift.
2) [jfr 1 c] (förr) mindre prydnad l. smycke (platta av ädelmetall l. infattad ädelsten l. pärla o. d.) med fästande metallten(ar) (vilken resp. vilka stacks genom tyg l. läder l. dyl. o. böjdes kraftigt); äv. om stiftförsedd pärla l. dyl. ss. del av ornament i byggnadsdetalj o. d.; jfr 1 c o. DOPP, sbst.2 3, NÅL 1. Runde små gyllene styffter af Samme slagh 43 st:en woge tilhopa .. 3 1/2 lott 1 quintin. HH 1: 18 (1543); möjl. till 1 l. 4 c. (I kapellet) var hans (dvs. S:t Holmgers) beläte .. medh vridhit gulband och stijfte framan på hofudhet. Bureus Suml. 54 (c. 1600). Ett Guldh Hattebåndh medh 4 Demanttee Stiffter vthj hwart Stijffte 13 demanter. HusgKamRSthm 1630, s. 115 a. 1 liten Ross eller Stifft. BoupptSthm 1676, s. 545 a. Guldh och Jouweler .. 1 paar Stiften medh Pärlor. ArvskifteSthm 1678, s. 1096 b. Ähn finnes een deel Silfwer som hafwer suttat på (G. II A:s kröningssadel) .., som är uti Plåtar, Öhrnar och andra Stijffter, hwilcka ähre Sönder och affalne af Dito Sadel. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 5 (i handl. fr. 1683); jfr 1 c. Stift tager jag .. för rörliga prydnader, at flyttas ifrån den ena Klädningen på den andra. 1Saml. 4: 418 (1774). Så widt med stift menas steninfattningar finnes 41 st: sådane. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 20 (i handl. fr. 1855). För .. (den romanska ornamentiken) karaktäristiskt är det kraftiga, strängt stiliserade bladverket, å hvilket bladnerverna ofta äro besatta med små perlor eller stift. Hahr ArkitH 184 (1902). — jfr GULD-, PÄRLE-, RUBINE-STIFT o. SILVER-STIFT (Förgylte sölf:stiffter, infattde medh perlor, och allehanda slags små Edle stenar. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 79 (i handl. fr. 1655)).
3) [jfr 2] konst. o. byggn. om (avlång fyrkantig) mosaikbit av bränd o. glaserad lera o. d., försedd med en spets som trycks in i putsen. Blott för underordnade ändamål, särskildt för en praktfullare utsmyckning af golfven, kom .. i en senare tid mosaikmåleriet, som sammansatte sina bilder af små, olika färgade stift. Upmark Lübke 165 (1871). Murarna (i ett assyriskt byggnadsverk) äro utförda i tegel och klädda med mosaikstift af det redan nämda fajanslika teglet, hvilka stift med sina spetsar äro intryckta i asfaltputsen. UB 1: 210 (1873). — jfr GLAS-, GULD-, MOSAIK-, SILVER-STIFT (Byzantinsk eller monumental mosaik förfärdigas mest i Venedig och utom de kulörta emaljstiften användas dertill både silfver och guldstift. Hagdahl DBäst. 104 (1885)).
4) om föremål som i mer l. mindre grad liknar ett stift (i bet. 1; jfr 2, 3); särsk. dels om liten tunn nålliknande metallten, ofta ss. del av finmekanisk apparatur l. ss. indikator l. visare l. del av (mät)instrument o. d., dels om cylinderformig l. stavformig (liten) tapp l. tappliknande del av låsmekanism l. urverk o. dyl. l. av annan (finmekanisk) apparatur; äv. om nålliknande l. cylinderformad sprint. ArvskifteSthm 1678, s. 1096 b. Til (gevärs-)låsets rengiörande får ey annat brukas, än watn och fin sand .. sedan all sanden är uttagen, ur hwart stifft och skruf-hål, som går genom låsbläcket .. ihopsättes låset. PH 3: 2155 (1744). Därs. 6: 4084 (1756; om tapp l. pigg i sölja). Invention och modell på .. en Mangel, som stannar eller går när man trampar på en styft i golfwet. Polhem Test. 127 (1761). Weste FörslSAOB (c. 1817; om sprint i gångjärn). Därs. (om stav på solvisare). Till Trictrac fordras 3 spelpenningar för att markera, och 2 stift för att sticka uti de hål, man vinner. Lundequist KonstSpel. 1: 100 (1832). Endast en smal stift af (sabel)-klingan uppgick i fästet. Wingård Minn. 4: 46 (1847). (Spanjolettstången i fönstret) är både upptill och nedtill försedd med en krok, som vid stångens vridning griper omkring ett uppe och nerevid i fönsterkarmen insatt stift. Rothstein Byggn. 502 (1859). Stiftet, afsedt att uppbära kompassrosen, skall hafva en fin, hård stålspets, hvilken dock ej bör vara ytterligt skarp utan något afrundad. Hägg PraktNav. 17 (1900). Hanen slår ned stiftet i knallhattens tändsats, och denna exploderar. Alm VapnH 122 (1927). Lundwall Ur 38 (1955; i urverk). — jfr ANSLAGS-, ANTÄNDNINGS-, AVTRYCKAR-, CENTRER-, CENTRUM-, HÄV-, JÄRN-, METALL-, NÅL-, REGEL-, RUCK-, RUCKAR-, SCHARNER-, SKRUV-, SLAG-, STEG-, STOPP-, SVARV-, TÄND-STIFT m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) om tunga på våg. Sahlstedt (1773). Från midten af balancen (på en våg) och vinkelrätt mot densamma utgår uppåt eller nedåt ett stift t, den såkallade tungan, som på en graderad båge angifver då balancen står horizontalt eller i annat fall dess lutningsvinkel mot horizontallinien. Fock 1Fys. 51 (1853). Dalin (1854).
b) el.-tekn. om nålformig l. cylinderformig kontaktdel (tapp l. propp (se d. o. 1 f)) avsedd att anslutas till rörformig kontaktdel för överföring av elektrisk kraft l. elektriska impulser. VocTélInt. 34 (1931). Englund EngSvFotogrLex. 71 (1955). jfr SNÖR-STIFT.
c) stiftliknande hylsa l. rör (av metall) ss. avslutning på rem l. snöre l. band l. kedja i dräkt för att underlätta genomföring i snörhål o. som prydnad, näbb, snörnål; särsk. (o. numera bl.) om stift i skoband; jfr SNÖR-NÅL. Livrustk. 1940—42, s. 54 (1541). Item än en hop gyllene styffter optrödde på en silkistrådh, Woge .. 1 lott 1 1/2 quintin. HH 1: 18 (1543); möjl. till 2. Til at skilja sig från Jarlarna, hafwa Konungarne förmodeligen utsirat sina Lad med stifter och perlor på ändarna. Lagerbring 1Hist. 1: 363 (1769); möjl. till 2. Stift .. på kängsnören o. d. (för att kunna sticka igenom hålen). Björkman (1889). jfr GULD-, SNÖR-STIFT.
d) (†) om förkrympt stiftformig visdomstand. Äro små stifter öfwerwuxne öpnar man tandkjöttet med en krokig knif, för at komma åt dem. Meyerson SerafimInstr. 46 (i handl. fr. 1761).
e) om roterande tappar för omröring o. blandning l. slipning. Denna maskin (dvs. en sandblandningsmaskin) arbetar enligt samma princip .. men stiften äro här placerade vertikalt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 582. jfr SLIP-STIFT.
f) om tändstift i explosionsmotor. Tändstiftet består i huvudsak av två elektroder .. som äro isolerade från varandra genom den s. k. isolatorn .. Man skiljer mellan icke isärtagbara tändstift .. och isärtagbara stift. AutB 273 (1947). Det hade kommit olja på stiften. SvHandordb. (1966). jfr TÄND-STIFT.
C. vissa specialfall av 4.
5) om olika stiftliknande skriv- l. ritredskap av metall l. mer l. mindre mjuka o. formbara material ss. griffel l. bly l. blyerts l. krita o. d.; äv. dels om smala nålvassa metallstift för gravering o. d. (se a), dels om grammofonstift (se c). Gubben ser för rolig ut, / Med filtmössa och surtout, / Penslar, Stifter, / Blandas hvar minut. Bellman (BellmS) 1: 223 (c. 1780, 1790). Helgad af den eld, som kring Apollo blänker, / Dess (dvs. sångmöns) armar sträckes ut med en belagrad stift, / Och detta guda-sken upplyser hennes skrift. Därs. 7: 115 (1789). (Sv.) Stift .. (t.) Griffel. Heinrich (1814). Jag honom har i dag på långt håll sett / Med bok och stift, han skref. Oscar II 2: 11 (1861, 1887). (Den litografiska) Kritan är tillskuren i stänger eller ”stift”. 2UB 10: 314 (1907). Hur långt jag går från mängden och apart, / skrev från begynnelsen ett klumpigt stift / födelseortens namn på mitt porträtt. Gullberg Terzin. 89 (1958). Grimm tog fram stift och plånbok för att notera. Delblanc Gunn. 177 (1978). — jfr BLY-, BLYERTS-, BRÄNN-, FÄRG-, KOL-, KRIT-, LINJER-, NOT-, PASTELL-, PENN-, RIT-, RÄKNE-, RÖDKRITS-, SKIFFER-, SKRIV-, STÅL-STIFT.
a) långsmalt (nålvasst) ristnings- l. gravyrredskap av metall; äv. om plant stålblad på skaft, särsk. i ssgn DRAG-STIFT; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (Sv.) Stift, (lat.) Instrumentum tenue, cujus usus in arte sculptoria vel pictoria. Sahlstedt (1773); jfr huvudmom. Bellman (BellmS) 11: 195 (1793; om ritstift). (Den litografiska) Stenen är nu färdig att emottaga teckningen, hvilken, efter dess beskaffenhet, utföres antingen med stift eller radernål. Pasch ÅrsbVetA 1828, s. 58. Hällristningarne .. innefatta den fosterländska konstens första barndomsförsök med stift och mejsel. Holmberg Nordb. 319 (1854). Det enkaustiska måleriet .. bestod deri, att vaxfärger bearbetades med torra stift och derpå inbrändes i den omsorgsfullt beredda ytan. Upmark Lübke 165 (1871). Jag sargas af tusen tankar / med uddigt stift, / som rundt kring i natten doppas / i smärtornas gift. Hansson Nott. 17 (1885). Artisten stoppar endast en ny plåt och ett enda hårt stift i fickan och vandrar ut på motivjakt. Serner KonstkABC 142 (1945). — jfr DRAG-, LINJER-, NOT-, RADER-, SILVER-, STÅL-STIFT.
b) om stiftliknande skrivare kopplad till registreringsapparatur. Nedtryckes denna tangent (i en morsetelegraf) blott ett ögonblick, så gör stiftet o på andra station blott en punkt i pappersremsan; vid något längre nedtryckning åstadkommes deremot ett streck. Fock 1Fys. 620 (1855). Det rör sig .. om att överföra ett mycket ömtåligt spår, sådant som det man erhåller med hjälp av lätta stift som beröra sotade ytor. Dædalus 1942, s. 78. — jfr REGISTRERINGS-, SKRIV-STIFT.
c) om grammofonstift. Vid grammofonen satt Sten och betraktade tillsynes djupt upptagen stiftets gungande glid över den snurrande plattan. Blomberg FlodStig. 21 (1933). En grammofon med ett avbrutet stift spelade en fem år gammal jazz. Dahl Forbes Kvinn. 262 (1935). — jfr GRAMMOFON-, NATT-, SAFIR-STIFT.
d) i oeg. l. överförd anv., om rörformig hållare för skriv- l. ritstift. Stift kallas äfv. ett Rör med en .. i ändan insatt liten stång. Weste FörslSAOB (c. 1817). Grifflarna böra ock hafwa så kalladt stift med skaft. Oldberg Pedag. 69 (1843). De .. erhållna blyertsstrimlorne infattas .. som bekant är, uti stift af lösare trädslag för att hindra deras sönderbrytning. Almström KemTekn. 1: 189 (1844). — jfr BLYERTS-, PENN-, RIT-, SKRIV-STIFT.
e) i oeg. anv. ss. symbol för sättet l. om förmågan att skriva l. författa l. teckna o. d.; jfr PENNA 3 a. Omvänd ofta din stift, om du vill bli värdig att läsas! Adlerbeth HorSat. 40 (1814). Om stundom saknats ”udd”, / aldrig modernt sudd / gaf oss ditt stift. Lindqvist Rim 3: 114 (1919).
6) stiftliknande skaft l. utskott hos växt l. djur.
a) bot. hos pistill (se d. o. 2): smalt stiftliknande skaft som förbinder märket med fruktämnet; förr äv. i fråga om basidbärande svampar (Basidomycetes), om utskott från basidier varifrån sporerna avsnörs, sterigm. Stiftet (Stylus Pistilli) är trådlikt, något tiockare ock längre än ståndarne, purpurfärgadt. VetAH 1742, s. 96. Basidbärande svampar .. hos hvilka sporernas modercelluler, här kallade basidier .., i toppen utskjuta vanligen fyra .. tubformiga förlängningar, stift (styli). Areschoug LbBot. 402 (1863). Stiftet uppbär märket och utgår i allmänhet från fruktämnets spets, endast undantagsvis från sidan eller basen däraf. Skårman Forssell 206 (1898). SvHandordb. (1966). — jfr MAJS-STIFT.
b) (†) om stiftliknande utskott på insektskropp, svängkolv, halter. (Broms-)Slägtets kännemärke är, at de hafva tvänne vingar, under hvilka äro tvänne styfter, like små spikar med hufvuden, och som äro til en del betäkte med små tunna skal-like delar. VetAH 1760, s. 282. Det slägtet af Insecter som fått namn af Brömsar, har twänne wingar. Under desza äro 2 styfter, lika små spikar med hufwuden. Fischerström 3: 141 (1783). — jfr BALANS-STIFT.
7) om liten (spetsig) stång l. stav av formbar massa (utgörande smink l. läkemedel o. d.). Baciller .. (dvs.) Till smala, cylindriska stänger formade läkemedel, äfven kallade stänger, stafvar, stift eller bougier. 2NF 2: 600 (1904). Lindskog o. Zetterberg 532 (1981). — jfr LAPIS-, LÄPP-, MENTOL-, MIGRÄN-, SALV-, SMINK-STIFT.
8) (förr) om järnstång klädd med hästgödsel o. lera, kring vilken kanonpipa göts, kärnstång. ArkliR 1557, avd. 1. Sedhen skall thu lathe när stijchet (dvs. galippan) giutes att thett fram i munnen löper fram öfver stijftet efter thett engelske maneret så att stijftet icke synes som på thette skeer. RR 21/6 1608. Stift, eller Kärnstång, kallas vid canongjuterier en rund järnstång, som betäckes med en blandning af hästgödning och lera, samt, efter stark torkning, nedsättes uti canonformens Gallipa, at formera canonens kullopp. Rinman 2: 838 (1789). Jakobsson ArtillK12Tid. 156 (1943).
9) (numera bl. tillf.) boktr. om låg typ avsedd att fylla ut mellanrummet mellan bokstäver o. ord; jfr SPATIUM 2 slutet. Boktryckiare giuta utaf Spitzglasz och Wismut bokstäfwer och stifter til Tryckerien. Bromell Berg. 57 (1730). Skulle någon bättre art af Spitzglas här framdeles så wist hittas, som man i Färila .. hafwer en god art af Wismuth .. så blefwe Res Literaira Sveciæ wårt Helsingland fast mycket skyldig, emedan man då härifrån finge egenteliga ämnet til Stifter och Bokstäfwer uti Tryckerierna. Lenæus Delsbo 36 (1736, 1764). (En viss ändring i en tabell) har den wärkeliga nyttan, at .. någre 1000 mindre stifter behöfwas och tiden sålunda winnes för Boktryckaren. Fennia XVI. 2: 98 (1748).
(4) -ANTÄNDNING~020. (stift- 1887 osv. stifts- 1881) (förr) antändning av krut i stiftantändningspatron gm stift i patronbottnen på vilket tändstiftet slår. TIdr. 1881, s. 56.
(1) -BORR. (stift- 1774 osv. stifts- 1774) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (metall)borr för förborrning av hål för stift i gevär (för sammanfogning av stock med pipa). PH 10: 298 (1774). (Sv.) Stiftborr .. (t.) ein Stiftbohrer, Metallbohrer mit einem geraden zugespitzten Stifte. Möller (1790). Å .. (vissa) Gevär hade Soldaten, i stället för stiftborr, nyttjat en spik eller annat otjenligt jern att utskjuta stifterna. KrigVAH 1811—15, s. 158. Cannelin (1921). —
(1 a) -CIRKEL. (numera föga br.) cirkel (se d. o. II 1) försedd med stift. Fatab. 1915, s. 78 (cit. fr. 1773). JernkA 1833, s. 505. —
(4) -CYLINDER. (förr) stiftbesatt cylinder (i torvrivmaskin) l. cylinder med stiftbesatta slagor (i tröskverk). MosskT 1889, s. 101. MeddJordbrTeknF 65: 51 (1940). —
(6 a) -DYNA. (i ä. botanisk terminologi) dyna (se dyna, sbst.1 2) hos växtfamiljen Umbelliferæ, vilken i sin medelpunkt hyser växtens stift. Hartman Fl. LIII (1832). —
-FIL. om olika anslagsfilar.
1) (förr) skom. till 1, om stor fil för avslipning o. jämnslipning av (skopartier med) stift. TLev. 1907, nr 6, s. 1.
(1, 4) -FORMIG. som har formen av ett stift (i sht av en liten spets l. tapp l. stång). WoL 1407 (1889). —
(6 a) -FOT. (numera föga br.) bot. stiftdyna. Hartman Fl. LIII (1832). Rosendahl Farm. 241 (1895). —
(4) -FÖRGYLLNING. bokb. förgyllning av bokband utförd med bladguld o. metallstift. GrafUppslB (1951). —
(1) -FÖRSÄNKARE. skom. om verktyg använt till att försänka l. slå ner stift o. spik. SvSkoT 1931, s. 352. —
(6 a) -GREN. (numera föga br.) bot. om var och en av förgreningarna av ett upptill delat stift, gren av stift, stylodium. BotN 1902, s. 2. Weimarck SkånFl. 67 (1963). —
(4) -GÅNG. urmak. gång (se d. o. III 5) med stift på gånghjulet (se d. o. 2). Schweder HbUrmak. 3 (1874). 2UB 6: 473 (1904). —
(1) -HAKE. (†) om hakformigt järn (som slås in i trä). 100 st: Stijfthakar med skrufwar fast skrufade til up hänga fläsk sidor uppå. HovförtärSthm 1749, s. 2962. —
(1) -HAMMARE. (i fackspr.) om liten hammare med långsmalt huvud, främst använd till ispikning av stift, glasmästarhammare. SvTyHlex. (1851). —
-HUVUD. huvud (se d. o. 6 a) på stift.
(1) -HÄFTAD, p. adj. (förr) bokb. häftad (se häfta, v. I 6 b) med klammer (se klammer, sbst.1 1 c). ThulinAntikvVNyh. 67: 2243 (1933). —
(1) -HÄFTNING. (förr) bokb. häftning (se d. o. 3) med klammer (se klammer, sbst.1 1 c). SAOL (1950). —
-KANAL. (stift- 1936 osv. stifts- 1863)
2) bot. till 6 a: kanal (se d. o. 1 b) i stift (genom vilken pollenslangarna tränger ner). Areschoug LbBot. 294 (1863). —
(4) -KLOVE. urmak. klove av stål för fastspänning av stift (till urverk) l. tråd o. d. Almroth Karmarsch 255 (1838). Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 58 (1953). jfr oro-stiftklove. —
(1) -KNIV. (förr) skom. verktyg varmed stift bryts l. knackas loss vid skolagning; dels om gammal utsliten skomakarkniv, dels om knivliknande specialredskap. SvSkoT 1931, s. 351. —
Ssg: stiftlapp-spikare. (förr) skofabriksarbetare o. skomakare som spikar på stiftlappar. YrkesförtArbFörmedl. 54 (1952). —
(8) -LER. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om blandning av lera o. hästspillning med vilken stift kläddes. Jakobsson ArtillK12Tid. 149 (1943). —
(1) -MASKIN.
(1) -NITNING. (i fackspr.) nitning (se nita, v.2 1) av stift; ngn gg om rörnitning. Bergman HbJärn 3: 91 (1926). —
(5) -PENNA. särsk.: penna som innehåller blyertsstift som trycks l. skruvas fram. UNT 17/9 1937, s. 4. —
(4 b) -PLINT. (föga br.) plint (se plint, sbst.1 7) för inkoppling av stift. RadioteknOrdl. 27 (1944). —
(4) -SKO. (förr) stiftförsedd sko (se sko, sbst. 2 l) på tröskverk. MeddJordbrTeknF 65: 51 (1940). —
(6 a) -SVAMP. (stift- 1816 osv. stifts- 1854) bot. slemsvampen Stemonites fusca Roth (som har skaftade sporgömmen, i början sammanhängande, senare lossnande från varandra). Liljeblad Fl. 676 (1816). —
(1 b) -TAND. odont. konstgjord tand som med stift fästs i den ersatta tandens kvarsittande, dödade rot. AHB 57: 106 (1871). —
(1) -TRÅD. särsk. om metalltråd (förberedd) för tillverkning av fönsterstift l. stift för skofabrikation (gm att tråden försvagats på lämpliga avstånd för att lättare kunna brytas av). VaruhbTulltaxa 1: 408 (1931). —
(4) -TRÖSKVERK~02 l. ~20. (stift- 1884 osv. stifts- 1897) (förr) tröskverk med stiftbesatt cylinder l. trumma o. mantel. LAHT 1884, s. 15. —
(4) -TÄNDNING.
2) (föga br.) om antändning med tändstift av bränsleblandningen i en förgasarmotor o. d. Hälsingerun. 1975, s. 17. —
(4) -VALS. (förr) stiftbesatt vals.
2) på äldre typ av speldosa l. positiv o. d.: stiftbesatt vals (som gm att rotera bringar stiften att samverka med fjädrande metalltungor o. så frambringar toner). 2NF 18: 1 (1912). —
B (†): (8) STIFTE-KROK. stift (som slås in i trä) med böjd synlig del; jfr krok 1 b. 4 st. Iärn stiffter, 2 st. Stiffte krokar. Rig 1932, s. 4 (1642). —
(8) -STÅNG. järnstång kring vilken muskötpipa hamrades, kärnstång. Meyerson Läderkanon. 43 (i handl. fr. 1627; till musköter). Därs. 66 (i handl. fr. 1629).
C (numera mindre br.): STIFTS-ANTÄNDNING, -BORR, -FABRIKATION, -KANAL, -SVAMP, -TRÖSKVERK, se A.
-STIFTAD, p. adj. [delvis utan klar avgränsning från stifta, v.1] ss. senare led i ssgr: försedd med (så l. så beskaffat l. beskaffade) stift; särsk. i ssgrna järn-stiftad (Blanche Bild. 3: 138 (1864)), mässings-stiftad (Kjellin Troili 2: 236 (1917)).
Spalt S 11647 band 30, 1989