Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHARNER ʃarne4r l. CHARNER ʃarne4r, n.; best. -et; pl. =; äv. (numera knappast br.) SCHARNIER ʃarni4r l. CHARNIER ʃarni4r, förr äv. CHARNIÄR, n. (DA 1793, nr 47, s. 4 (: Chanieret, sg. best.), TeknSamfHdl. 1897, nr 5, s. 58) ((†) r. l. f. Möller 1: 288 (1745), TT 1897, Byggn. s. 142); best. -et (ss. r. l. f. -en); pl. = (TeknSamfHdl. 1897, nr 5, s. 43) l. -er (TT 1897, Byggn. s. 139).
Ordformer
(chaner (-ér) 1787—1852. chanier 1793—1808. charner (-ér) 1873 osv. charnier 1885—1901. charniér 1857. charniere (-ière) 1745—1904. schaner 1758—1897. scharner (-ér) 1784 osv. scharnier 1737—1951)
Etymologi
[jfr t. scharnier; av fr. charnière, av en avledn. av lat. cardo, dörrtapp (se KARDINAL, adj.2)]
(i fackspr.) gångjärn; företrädesvis om gångjärn bestående av (två beslag med) i varandra inpassade öglor l. rördelar som äro monterade på o. vridbara kring en gemensam tapp; särsk. om mindre sådant gångjärn, t. ex. för lock på dosa l. urboett l. för nål i brosch l. för skalm på glasögon; i sht förr äv. om led (utformad ss. ett gångjärn l., i utvidgad anv., på annat sätt) i (bågspann i) bro. HusgKamRSthm 1737—38, s. 451. Scharner el. det Beslaget på et ur, snusdosa, cirkel .. (m. m.) som utgör gångjärnet. Björkegren (1784; under charnière). Silfwerdosa, graverad, wäger 7 lod med söndrigt Chanier. DA 1808, nr 17, s. 3. (Om en dörr sänkt sig) är det bäst att aflyfta dörren och fördjupa det öfra schaneret, hvilket är bättre än att afhyfla dörrens undre kant. AHB 83: 79 (1873). Adler Meyer 524 (1894; i brosch o. d.). TeknSamfHdl. 1897, nr 5, s. 43 (i bro). (Vissa armringar under forntiden) bestå af tvenne böjda, med filigran försedda plattor, sammanhållna å ena sidan med scharner, å den andra med lås. 2UB 6: 539 (1904). Två gångjärn på en fragmentarisk dörr i västra ingången till kyrkan (i Vadstena slott) avvika från de övriga därigenom att de ha scharnér. Fatab. 1935, s. 125. Ahlström Synv. 87 (1943; på glasögon). — jfr SILVER-SCHARNER. — särsk. i vissa utvidgade anv.
a) på ask l. kartong o. d.: tunnare uppstående kant över vilken locket vid tillslutning av asken osv. föres ned. GrafUppslB (1951).
b) i sht guldsm. o. urmak. tunt rör l. ihålig tråd använt (använd) bl. a. vid tillverkning av scharner; jfr SCHARNER-TRÅD 1. Tillverkningen af ihåliga pansarkedjor (av guld) är ganska enkel. Schaneret drages öfver koppartråd, som bör vara 1 mm. finare i diameter än hvad man önskar det färdigdragna guldschaneret skall vara. MeddSlöjdF 1897, 1: 80. Lindgren HbGuldsm. 39 (1949).
Ssgr (i fackspr.): SCHARNER- l. CHARNER-ARTAD, p. adj. som (till sin art) liknar scharner. Broar efter amerikanskt mönster med charnierartade knutpunkter. TT 1901, V. s. 63. —
-BAND. [jfr t. scharnierband] om var o. en av de på en gemensam tapp förenade öglor o. d. som bilda ett scharner. EngSvOrdb. 543 (1874). —
-BULT. bult kring vilken de rörliga delarna av ett scharner röra sig. TT 1873, s. 273. —
-CIRKEL. [jfr t. scharnierzirkel] (numera bl. tillf.) passare vars ben äro förenade med ett scharner. EngSvOrdb. 542 (1874). —
-FIL. [jfr t. scharnierfeile] i sht guldsm. o. urmak. rund fil för invändig filning i scharner. SvT 1852, nr 24, s. 4. —
-GÅNGJÄRN~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) scharner. HusgKamRSthm 1739, s. 297. —
-LED. (mera tillf.) gångjärnsled (se d. o. slutet). Sundberg (1926). —
-RING. [jfr t. scharnierring]
1) (mera tillf.) ring l. ögla ingående i scharner. TeknOrdb. 861 (1940).
2) (i sht förr) om ett slags fingerring av förgylld mässing (urspr. tillverkad av scharner (i bet. b) av guld med kärna av mässing). Dædalus 1938, s. 51. —
-STIFT. [jfr t. scharnierstift] i sht guldsm. o. urmak. stift som fungerar ss. tapp i scharner. EngSvOrdb. 543 (1874). —
-TRÅD.
1) (numera bl. tillf.) ihålig tråd som användes vid tillverkning av scharner. DA 1771, nr 142, s. 2.
2) i sht guldsm. o. urmak. av tråd bestående scharnerstift. TeknOrdb. 861 (1940).

 

Spalt S 1368 band 24, 1965

Webbansvarig