| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMINK smiŋ4k, sbst.1, n. (Granatenflycht Vitt. 292 (1698) osv.), äv. (numera föga br.) r. l. m. (Grubb 606 (1665), Kjellin (1927)); best. -et resp. -en; pl. (om olika slag l. sorter av smink) -er.
1) (numera i sht i form av salva l. stång med fet konsistens l. i form av pasta salufört) färgämne l. färgande preparat som anbringas (i sht i ansiktet) för att förbättra l. (i sht vid sceniskt framträdande o. d.) förändra utseendet; färgande kosmetiskt ämne l. preparat för ansiktet (i sht kinder, läppar o. ögonparti); äv. med speciell tanke på sådant ämne l. preparat ss. anbringat (påstruket), särsk. liktydigt med: sminklager l. mask av smink; i sht förr äv. allmännare: kosmetiskt medel (för att göra huden vit l. förhöja hudens skönhet utan att överföra sin färg på huden). Fett, flytande smink. Torrt smink, i form av pulver l. fasta stycken. Rött, vitt smink. Hon satte smink på kinder, läppar och ögonlock. Trugad Hund giör elack jagt: Och Sminck sitter intet länge fast. Grubb 825 (1665). (Sv.) Hvit smink. .. (Lat.) Magisterium Vismuti. Wallerius Min. 449 (1747). (Infödingarnas) smink består dels af röd ocra, eller ock af hwit kalk, dels af en swärta, hwilken gläntsar såsom blyerts. Cook 2Resa 292 (1783). Uti Italien förfärdigas med .. (belladonnans) saft, eller dess destillerade vatten, en art smink, hvaraf fruntimmerna betjena sig till ernående af hvit hud. VetAH 1817, s. 274. Det med vatten och talk rifna, fint pulveriserade färgämnet (dvs. kartamin) utgör sminket. UB 5: 489 (1874). (I ett ”parfymerimagasin”) finnas sminker för dem som vilja representera de färgade raserna: bruna, svarta, röda och gula (i karnevalerna). NNisse 1892, nr 8, s. 6. Varför stirrade hon ur sin smink så hemskt — hon, kvinnan som kallades Lou? Nerman Service GuldgrävDikt. 82 (1917). Kinderna var röda, antingen hade hon gnidit dem kraftigt med sina bastanta händer eller också var det ljuset eller möjligen en aning smink som gav dem färg. Johnson GrKrilon 176 (1941). — jfr FETT-, LÄPP-, RÖD-, TAND-, TEATER-, TORR-, ÖGON-SMINK.
2) oeg. l. mer l. mindre bildl.; i sht förr särsk. dels: konstlad l. falsk prydnad l. försköning, prål, flärd, förkonstling, dels (se b): (falskt) sken l. förställning l. täckmantel. Den elliest blott med grafven bör bli giffter, / Blir af ditt (dvs. rikedomens) sminck hel ung, blir både bru och fru. Granatenflycht Vitt. 292 (1698). At the (dvs. domarna) låta retten wara en ren, oförkrenkt och dägelig jungfru. Intet sminka then med horo-fergo och smink. Swedberg Cat. 139 (1709). Naturen hatar sannerligen och har misznöije wid alt smink och det som är målat och utkrusadt eller på något sätt kånstladt. Lundberg Paulson Erasmus 81 (1728). Är detta död? det blomstrar än på kinden; / Men håll! jag ser, det är ej lifvets hy, / Blott hektisk rodnad, lik det smink, som hösten / På gula löf planterar. Thomander 3: 95 (1826). (Vi) måste .. beundra den säkra och kraftiga arm som fört penseln (i Emersons bok ”Representative Men”), och den storsinnade frihet från smink och falska dagrar som utmärker målningen. Frey 1850, s. 515. Det enda smink som förskönar alla människor är framgång och hälsa. Rappe Christina Självbiogr. 111 (1957). — särsk.
a) [delvis möjl. vbalsbst. till SMINKA, v. (jfr SMINK, sbst.2)] (numera mindre br.) mer l. mindre klart motsatt: uppriktighet l. sannfärdighet o. d.; särsk. i fråga om framställning i ord: (på inställsamhet l. feghet l. hänsynsfullhet beroende) falsk försköning l. skönmålning l. falskt beröm; jfr b. Runius (SVS) 2: 25 (c. 1699). Then gamla enfaldiga Gudz fruchtan, then Swenska alfwarsamheten och redeligheten är merndels förwend i fremmande vtwertes krus, sminck och fagert bedrägeligit sken. Swedberg Schibb. c 2 b (1716). Djupt jag hatar den, som, i en nedrighet / Ertappad, söker att med smink försköna den. Palmblad SophSorg. 405 (1840). Ena ordet gaf det andra, / I en blink / Fick man sanningen att veta / Utan smink. Nordlund Bit. 80 (1894).
b) i anv. som (nästan enbart) utgår från anv. om smink ss. medel att anta visst utseende (o. därvid dölja den egentliga identiteten); i sht förr särsk.: (falskt) sken; mask (se MASK, sbst.2 7); förställning; jfr a. Nordenflycht QT 1745, s. 7. Jag feck (i ert sällskap) utan smink visa Mig hur jag var. CAEhrensvärd Brev 1: 52 (1782). Den största egoism skiner igenom hans smink af anspråkslöshet. Törneros (SVS) 4: 181 (c. 1827). Wolff .. talar stora ord om den mänskliga friheten, men han anlägger därmed (enl. G. Wallin) endast ett falskt smink att dölja determinismens gråa färg. Andræ i 3SAH XLV. 1: 422 (1934).
-BALSAM. (†) om trögflytande kosmetiskt preparat; jfr -olja. (Sv.) Sminkbalsam. .. (Fr.) Baume blanc. Nordforss (1805). —
-BÄR. [jfr t. schminkbeere (i bet. 1); bären av bärmålla o. smultronmålla har liksom kermesbären en röd saft som använts till smink o. färgning av matvaror]
1) (numera mindre br.) bot. om växterna Chenopodium foliosum (Moench) Asch., bärmålla, o. Ch. capitatum (Lin.) Asch., smultronmålla (numera nästan bl. i ssgn topp-sminkbär); äv. (numera föga br.) om det släkte (Blitum Lin.) som dessa (o. vissa utländska) mållväxter konstituerar enligt i sht ä. systematik; förr äv. i uttr. kortgrenigt sminkbär, smultronmålla, långgrenigt sminkbär, bärmålla. Liljeblad Fl. 108 (1798; äv. om släktet). Thedenius FlUplSöderm. 135 (1871: Kortgrenigt .. Långgrenigt). 2SvUppslB 20: 111 (1951). jfr gren-, stjälk-, topp-sminkbär.
2) (†) växten Phytolacca decandra Lin., kermesbär, kermesbärbuske. Linné Ungd. 1: 316 (1731). Dens. AdonisStenbr. 18 (1732).
Ssgr (till -bär 1): sminkbärs-släkte(t). (numera föga br.) om det i sht i ä. systematik uppställda släktet Blitum Lin. ArkBot. II. 1: 63 (1904). Östergren (1941).
-ört. (†) växt av ”sminkbärssläktet”; äv. i uttr. bladig sminkbärsört, växten Chenopodium foliosum (Moench) Asch., bärmålla, bladlös sminkbärsört, växten Chenopodium capitatum (Lin.) Asch., smultronmålla. Lilja SkånFl. 191 (1870; äv.: Bladig). Därs. 192 (: Bladlös). —
-BÖNA. [jfr t. schminkbohne; destillat av turkiska bönor har använts i smink] (†) om (frön av) växten Phaseolus vulgaris Lin., turkisk böna. Nordforss (1805). ÖoL (1852). —
-DOCKA. (numera mindre br.) nedsättande om (ung) kvinna: (mode)docka (se docka, sbst.1 4 b) som har mycket smink i ansiktet l. är kraftigt sminkad. Strand Tidsfördr. 2: 117 (1763). Schulthess (1885). —
-GRÄS. (smink- 1881. sminke- 1776) (†) växten Lithospermum arvense Lin., sminkrot. VetAH 1776, s. 227. Sundblad GBruk 1 (1881). —
-KAKA. (†) om smink- l. färgmedel i form av en kaka (se kaka, sbst. 5, 5 a) bestående av sminkflor inbakat i ett bindande ämne. ApotT 1698, s. 10. Därs. 1739, s. 12. —
-LÅDA. (av sminkör l. skådespelare använd) låda med l. för sminker l. sminkattiralj. Krey-Lange Melba Liv 60 (1927). —
-MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 7) av smink (särsk. läppsmink). (Askfatet) låg fullt av cigarrettstumpar med röda sminkmärken. Johnson GrKrilon 139 (1941). —
-OLJA. [jfr t. schminköl] (†) om olja l. annat trögflytande kosmetiskt preparat; jfr -balsam, -salva. Lind (1749). Heinrich (1828). —
-PALETT. platta l. skiva använd vid beredning av smink; särsk. (i fackspr.) om stenskiva med sådan användning i det forntida Egypten. Strömbom EgyptK 18 (1928). —
-PULVER. [jfr t. schminkpulver] (numera föga br.) smink i pulverform l. pulver varav smink beredes. (Sv.) Hwitt sminckpulwer (t.) Weise Schminke. ApotT 1698, s. 49. PH 6: 4069 (1756). —
-ROT. (smink- 1745 osv. sminke- 1716—1757) [jfr t. schminkwurzel (i bet. 2)]
1) [möjl. utvecklat ur 2] (numera föga br.) alkannarot; äv. i uttr. röd sminkrot, alkannarot. Synnerberg 2: 192 (1815). JournManuf. 1: 37 (1825). Lindgren Läkem. 5 (1912: Röd).
2) växten Lithospermum arvense Lin.; förr äv. ss. namn på släktet Lithospermum Lin. (med de svenska arterna L. arvense Lin. o. L. officinale Lin., stenfrö); äv. (jfr 1) om (drog av) den ss. sminkmedel använda röda roten av L. arvense Lin. Lindestolpe FlWiksb. 22 (1716). Sminkrot .. (dvs.) Roten af örten Lithospermum arvense; äfv. sjelfva örten. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hartman Fl. 48 (1854; om släktet). SDS 1916, nr 239, s. 5 (om roten). DN(B) 1959, nr 29, Bil. s. 2. —
-RÖD. [jfr t. schminkrot] (kraftigt) röd av smink; äv.: röd som smink, kraftigt röd. Blodjaspis .. varierar uti rödt ifrån purpur-rosen-blod-smink- och brunröd färg. Rinman 1: 859 (1788). Sminkröda, fnösktorra pappersrosor. Sjödin Undret 56 (1910). Dens. StHjärt. 73 (1911; om sminkade läppar). —
-RÖTT, n. särsk. (†) om rött smink av kartamin l. om kartamin ss. smink- o. färgmedel; jfr röd, adj. 1 r α (β’). Berzelius Kemi 5: 607 (1828). Keyser Kemien 3: 332 (1876). —
-SALVA. (sminke- 1652) (numera bl. mera tillf.) kosmetisk salva, smink med salvkonsistens; jfr -balsam, -olja. (Sv.) Smynckesalfwa (lat.) foliatum, tectorium, fucus. Wollimhaus Ind. (1652). —
-SKRAPA. (förr använt) redskap för bortskrapande av smink. Kulturen 1976, s. 120 (om förh. på 1700-talet). —
-STÅNG. (numera i sht av sminkör l. skådespelare använd) stång l. stav av smink. KampRFinl. 2: 223 (1918). Siwertz JagFatt. 314 (1939). —
-VATTEN. [jfr t. schminkwasser] (numera mindre br.) vatten l. lösning utgörande smink, kosmetiskt vatten; äv. om vatten l. lösning som friskar upp hyn o. därigm höjer dess skönhet; jfr ansikts-vatten. En lärd och klok Medicus .. har nu åter åtagit sig en resa, efter allehanda sminck-watn, sedan han anlagt en tämmelig tid, både på Studier och resor kring hela Europa. Kling Spect. O 4 a (1735). (Sv.) Smink-watn, (t.) das Schminckwasser. Lind (1749). (Sv.) Sminkvatten, (eng.) cosmetic wash. WoH (1904). —
-VITT. (numera föga br.) (ss. smink använt) vitt färgstoff av vismutklorid l. vismutnitrat, vismutvitt. Åkerman KemTechn. 1: 447 (1832). Ekbohrn (1936). —
-ÄLSKARE. (numera bl. mera tillf.) person som älskar smink l. som är förtjust i att sminka sig. Bliberg Acerra 392 (1737). —
-ÖRT. [jfr t. schminkwurz] (†) växten Lithospermum arvense Lin., sminkrot; äv. ss. namn på släktet Lithospermum Lin. (med de svenska arterna L. arvense Lin. o. L. officinale Lin., stenfrö). Nyman VäxtNatH 1: 110 (1867). Hartman Fl. 1: 78 (1879; om släktet).
B (†): SMINKE-GRÄS, -ROT, se A. —
-SAFT. om flytande smink; anträffat bl. bildl. (jfr smink, sbst.1 2). Denna under-kraften (dvs. guldet) / Sätter wett i fiåll: / Denna gula sminke-saften / Gör, til änglar, tråll. Nordenflycht (SVS) 2: 149 (1745). —
-SALVA, se A.
Spalt S 7567 band 28, 1979