Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVARV svar4v, sbst.2, r. l. m. (Björkman (1889) osv.) ((†) n. Schultze Ordb. 5253 (c. 1755)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar.
Ordformer
(svarv (sw-, -f, -f(f)w-, -fv-) 1653 (: Swarffwejuul) osv. sverf- i ssg 1848 (: sverfstift). svärf- (sw-) i ssgr 1738 (: swärf-spindlar)—1845 (: Svärfstifter))
Etymologi
[fsv. -svarf, olycka (i ssgrna kiol-, kol-, kull-svarf), -sverf (i ssgn hūþsverf, skrubbsår (eg.: hudavskavande)), sv. dial. svarv, m., sned slipkant som bildar eggen på eggjärn, östsv. dial. svarv, n., varv, folkhop, vimmel; jfr fvn. svarf, n., tumult, stoj, filspån, nor. svarv, m., sväng, båge, fht. swarp, m., virvel; liksom SVARVA avljudsbildning till det germ. starka v. som bl. a. föreligger i sv. dial. (Gotland) svärva, avtorka (se SVARVA); i bet. 2 sannol. utlöst ur ssgn SVARV-STOL; med avs. på stamvokalismen se SVARVA]
1) (†) vridande rörelse; jfr SVARVA 1. Schultze Ordb. 5253 (c. 1755). — särsk. i uttr. gå i svarv, gå runt i jämn, väl balanserad gång. JernkA 1834, s. 360.
2) tekn. om maskin för bearbetning av arbetsstycke (i sht i trä l. metall) gm att arbetsstycket sätts i rotation mot (ett) skär som förs inåt l. i sidled i förhållande till arbetsstycket varigm önskad form åstadkoms l. önskad gängning sker; äv. om liknande maskin, med tanke på ngt som bortskäres l. avskiljes, särsk. i ssgn FANER-SVARV; förr äv. om maskin använd vid porslinstillverkning för avputsning o. bearbetning av föremål; jfr SVARVA 2. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 24. En mindre svarf anbragt å stativ med trampinrättning och tillhörande slid, lämpar sig väl för både metall- och träsvarfning, säljes till billigt pris. GHT 1898, nr 41 A, s. 3. En lämplig klump av (fajans)massan fick åsyftad form .. och överarbetades nästan alltid sedan i svarv eller helt för hand. Bæckström Rörstr. 45 (1930; om förh. på 1700-talet). Svarvar för speciella ändamål, såsom valssvarvar och hjulsvarvar för lokomotiv och vagnshjul. SvTeknUppslB 1: M 78 (1937). Halvautomatiska och automatiska svarvar. IngHb. 6: 193 (1954). — jfr CYLINDER-, DOCK-, GÄNG-, HJUL-, MASKIN-, MEDALJ-, PLAN-, REVOLVER-, SKÅL-, SNABB-SVARV m. fl.
Ssgr (i allm. till 2; i sht tekn. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till SVARVA): A: SVARV-CHUCK. [med avs. på senare leden se rull-chuck] chuck på svarv för inspänning av arbetsstycke. SD 1900, nr 557, s. 1. —
-DOCKA. docka (se docka, sbst.1 6 c) på svarv, spännhylsa. JernkA 1878, s. 195. —
-DORN. dorn (se d. o. 5) på svarv (som utgör stöd för arbetsstycket vid svarvning). TT 1902, M. s. 109. —
-DUBB. jfr dubb, sbst.1 slutet, o. -dorn. Polhem ESkr. 1: 107 (c. 1710). —
-HJUL. (svarv- 1674 osv. svarve- 1653) (sväng)hjul på svarv. BoupptSthm 19 ⁄ 7 1653. —
-KLOVE. (numera föga br.) klove (se d. o. 2 (e)) på svarv. Luttropp Svarfk. 40 (1839). Med svarfklåfve förstår man .. en inrättning hvarmedelst ett mellan lager eller spetsar gående svarfämne kan sättas i rörelse. Därs. 76. —
-PINNE. (numera bl. tillf.) TaxaInrLandTull. 1756, s. 41. —
-PRISMA. prisma (se d. o. 1 b) på svarv. TT 1899, M. s. 90. —
-SPINDEL. jfr spindel, sbst.2 3 b. Lind 1: 278 (1738). Svarfchuckar böra aldrig gängas direkt på svarfspindeln, utan fastgöras på en .. fastsättningsfläns, hvilken .. fastgängas på svarfspindeln. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 10. —
-SPINNARE. (†) svarvspindel; jfr spinnare, sbst.1 III 3. BoupptRasbo 1754. —
-STIFT. (numera föga br.) spetsigt stålstift i svarv vilket utgör hållare o. stöd för (sådana) arbetsstycken (som har hål i mitten o. ej kan fattas av svarvdubb l. dyl.), pinol. BoupptVäxjö 1809. Ericsson Ur. 26 (1897). —
-SUPPORT. jfr support 1 a. UB 6: 35 (1874).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SVARVE-HJUL, se A.

 

Spalt S 14951 band 32, 1999

Webbansvarig