| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVARVA svar3va2, v. -ade ((†) p. pf. svarvd Schroderus Comenius 758 (1639)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING (†, Wallenberg (SVS) 1: 87 (1769)), -NING; -ARE (se avledn.).
1) (†) vrida (runt) (jfr SVARV, sbst.2 1); svänga; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: (om)vriden, böjd, svängd; äv. i pass. övergående i dep. Schroderus Comenius 758 (1639). Ett swerfwadt träd. Ullenius RerVarQuinquag. 37 (1731). På tufwig äng, (bör) en stackig (lie brukas), på det Slotterkarlen deszo bättre må kunna slå af gräset bland tufworna, eller som Landtman säger, bra swarfwa kring tufwan. Dahlman Humleg. 126 (1748). (Sv.) Swarfwa, (lat.) circumagere. Ihre (1769). VetAH 1780, s. 5 (i pass. övergående i dep.). — jfr OM-SVARVA.
a) (†) dreja (se d. o. 1 b). Fatab. 1929, s. 213 (1733). Wil man ock låta theraf (dvs. av god eldfast lera) swarfwa ett eller annat käril, thet bränna och glasera, kan man wara så mycket säkrare. Kahlmeter LerArt. 4 (1743). Talus, den för sin konst berömde Dædali Systers Son, skal wara upfinnare af det hiul och wärck, hwarmedelst Krukomakare swarfwa eller dreya lerkiärilen. Kiellberg KonstnHandtv. Kak. 2 (1753).
b) med avs. på roterande arbetsstycke av trä l. metall l. ben o. d.: med (fast) eggverktyg skava l. skära av spån o. därigm forma l. bearbeta o. åstadkomma runda(de) o. mjuka former l. inskärningar l. mönster l. hål; äv. i fråga om avputsning av redan formade föremål. G1R 18: 311 (1547). (I staden Kaluga) boor .. ett handslögdt Folck, som .. swarffua allehanda dryckeskäril aff Masur. Petreius Beskr. 1: 40 (1614). (Med maskiners hjälp utfördes) alla axlars swarfwande och drifwens utskiärande och förfärdigande. Polhem Invent. 47 (1729). Tenn-giutarenas arbete består .. (bl. a.) uti .. (att) Dreya eller Swarfwa de giorde kärillen, och hamra dem. Kiellberg KonstnHandtv. Tenn. 2 (1753). Tackjern kan .. förtennas om det genom svarfning bibringas en fullkomligt slät yta. Almström KemTekn. 1: 472 (1844). Kloten (till krocketspel) svarfvas fullkomligt runda. SvLek. 2: 89 (1884). Toleransgraden för invändig svarvning är beroende av hålets diameter och djup. IngHb. 6: 181 (1954). — jfr dels EFTER-, FIN-, GLATT-, KONST-, RUND-, SPIRAL-SVARVA, dels JÄRN-, KON-, REVOLVER-, SKAL-, SKÅL-SVARVNING, dels NY-, O-SVARVAD m. fl. — särsk. i p. pf., om (föremål av) trä l. metall o. d.: som är bearbetad o. formad med hjälp av svarv. 1Kon. 6: 18 (Bib. 1541). 1 Ecke skifwebord medh Swärfwade fötter. BtÅboH I. 8: 206 (1636). Partisans qwastar, bestående af Silfwer i blåt och Gult Silcke i hopa dräijat, samt med bössor dertil af swarwat träd. KlädkamRSthm 1752 A, s. 344. Rundstång kalldragen eller svarvad. SIS 12 11 05: 1 (1957).
c) allmännare, i fråga om att gm vridande l. roterande rörelse bearbeta o. göra (ngt) runt (o. slätt); särsk. med saksubj., särsk. i fråga om sådan bearbetning åstadkommen av rinnande vatten l. havsvågor l. inlandsis. Desse runde klapporstenar, ehuru de lågo så många famnar up i högden och jämte ryggen på Åhsen, betygade nogsamt, at Hafsens Wågor dem fordom swarfwat och här tilsamman kastadt. Linné Gothl. 169 (1745). När en eller flere stenar lågo tjentligt belägne .. så att vågorna endast vid storm nådde dem, så vredos de .. omkring och svarfvade dymedelst dessa aflånga eller runda håligheter, som fått namn af Jettegrytor. Forsell Stat. 15 (1831). Der en elf / Tömmer dånande en skummig bölja / I granitskåln, som den svarfvat sjelf. AAGrafström 1: 30 (1841, 1864). Balens inre (i rödvingeboet) är vackert halvklotformigt svarvat. Rosenius SvFågl. 1: 68 (1914). I kratrarna på hedens sydsida tycker man sig se hur kvarlämnade kantrade isberg svarvar hålor medan den stora isen retirerar mot norr. TurÅ 1985, s. 32.
d) ss. vbalsbst. -ning, förr äv. –ing, i konkret(are) anv., om resultatet; särsk. dels om sätt att vara svarvad, dels konkret, om (del av) något sakligt som har framställts l. formats gm svarvning. Mera tvetydighet lära de skuror och svarfningar vara underkastade, som mångstädes synas på berg och klippors yta. Bergman Jordkl. 116 (1766). Någre makalöse svarfvingar efter Stenbock, så fint utarbetade, at man behöfde synglas för at betrakta dem. Wallenberg (SVS) 1: 87 (1769). Svarfning .. (dvs.) Sättet hvarpå något är svarfvadt; beskaffenheten af något svarfvadt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Möbler med mera komplicerad utformning, exempelvis med konturerade eller profilerade ben och sargar samt svarvningar eller bildhuggeri, måste (osv.). HantvB I. 2: 175 (1934).
e) (i fackspr.) med obj. betecknande ngt som skärs bort l. avskiljs, särsk. med avs. på spån l. faner; särsk. i uttr. svarvat faner, faner framställt gm rundskärning av trästock i fanersvarv. Förbundet 1914, nr 4—5, s. 9. TNCPubl. 60: 59 (1975: faner).
f) oeg., skämts., särsk. om ä. förh. i handelsbod o. d., med avs. på pappersstrut: vrida, sno ihop. Vad de sysselsatte sig med när de ej svarvade strutar och vägde upp kaffe och socker. Saxon Handelsb. 170 (1932). Lindgren MästBlomkv. 6 (1946).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 2. När heela Werldzens Kloot så herligt skulle swarfwas. Spegel GW 28 (1685). Aprikosers växt dem sommaren förgyllt, / Och svarfvat deras klot och dem med sötma fyllt. JGOxenstierna 2: 124 (1796, 1806). Qvinnans bröst är svarfvadt på hjul som rullar. Tegnér (TegnS) 4: 19 (1823). Düben .. måtte ha svarfvat några lögner i sina dagar. Topelius Fält. 4: 464 (1864). Runeberg (har) genom att så starkt svarfva och fila på konungens psykologi, gjort honom till (osv.). Söderhjelm Runebg 2: 467 (1906). — särsk.
a) omsorgsfullt utarbeta o. forma (ngt); ofta med bibetydelse av överarbeta, göra snirklad l. alltför omsorgsfullt utmejslad l. överlastad l. schablonmässig. Det ser så svarfvadt ut, (dvs.) cirkladt, tvunget. Weste FörslSAOB (c. 1817). Trots det karamellsöta och svarfvade hos .. (tecknaren Gavarnis) modedockor visar sig dock lejonklon. Laurin Skämtb. 197 (1908). Som en fanatisk teolog han höll på svarvade doktriner. Viksten Idyll 49 (1927). — jfr GLATT-SVARVA o. NY-, O-SVARVAD. — särsk. med avs. på ord l. uttr. o. d.; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. (Må det ej illa upptagas) at alla ord icke äre öfuerwägna med Gulwicht, och alla Paragraphi och Periodi swarfwade och krusade. Petreius Beskr. 6: 50 (1615). I svarfvadt talesätt begår han sina mord. SvMerc. 1764, s. 166. De långa .. Domstols- och Collegial-meningarne, hvilka fordrade en omsorgsfull svarfning för att någorlunda hänga ihop. Wingård Minn. 4: 34 (1847). Tessin hann .. (säga) en .. spetsigt svarfvad kompliment. Topelius Fält. 4: 250 (1864). (Fausts) förklaring är i hög grad diplomatisk, svarfvad efter Hêrakleitos’ mönster för ett orakelsvar. Lysander Faust 124 (1875). Hans svarvade fraser gjorde intryck på bordsgästerna. SvHandordb. (1966).
b) med avs. på kropp(sdel), särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om välformad l. välväxt (förr äv.: trind o. knubbig) kropp l. kroppsdel. Lidner (SVS) 3: 312 (c. 1785). Jag är svarfvad och fin om snuten / och vackert växt på hvartenda ställe. Fröding Guit. 46 (1891). En pudrad, täck korist / Med svarfvad vrist. Snoilsky 5: 49 (1897). Benen (var) smäckra och svarvade, riktiga snabblöparben. Wester Leskov Förtroll. 57 (1929). Särskilt minns jag en ung liten bondhustru i röd kattunsklädning. Vit och rosig med troskyldiga bruna ögon och lockigt hår och en rund, nästan svarvad gestalt. Furuhjelm StigOron 332 (1935). — jfr VÄL-SVARVAD.
SVARVA IHOP10 04, äv. HOP4. till 3: snabbt (o. lätt) åstadkomma l. tillverka (ngt), ofta med bibetydelsen: slarva ihop, fuska ihop. Weste (1807). Svarfva ihop en skrift. Dens. FörslSAOB (c. 1817). Det är ledsamt att svarfva ihop komplimenter, som ej behöfvas. Beskow (1853) i 3SAH XXXVIII. 2: 207. Ja, han var en stackare, som inte en gång kunde svarfva ihop den minsta lilla lögn ordentligt och trovärdigt. Janson Gast. 26 (1902). Svarva ihop en historia som förklaring. SvHandordb. (1966). —
SVARVA OM10 4.
1) (†) till 1: vrida runt, rotera; särsk. i pass. övergående i dep.: vridas runt, vrida sig runt, gå runt; jfr omsvarva 1. Här svarfvar all ting om. TRudeen Vitt. 239 (1683). Ja Jorden står och Himlen swarfwas om. Dahlstierna (SVS) 284 (c. 1696). Så länge Jorden ståår och Karle-wangen swarfwas / Kring Swänske Strander om på des förgylte Naaf. Därs. 131 (1698).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2, 3: svarva (ngt) på nytt (för att förändra l. förbättra); äv. bildl., särsk. motsv. svarva 3 a slutet; jfr omsvarva 2. Weste (1807). Gossen lägger .. (benknotorna) i svarvstolen och svarvar om dem. FinlSvFolkd. I A 1: 128 (1917). Någon tidningsman eller författare lyssnar till .. (pärlfiskarnas) berättelser, svarvar om dem och sätter sin egen litterära stil på dem. Renner Berge o. Lanier 147 (1930). —
SVARVA TILL10 4. till 2, 3: gm att svarva forma l. forma till (ngt); särsk. bildl. (särsk. motsv. svarva 3 a slutet); äv.: svarva ihop. Tholander Ordl. (1872). Svarfvade på natten till en ramsa, som jag var frestad att i kamm(aren) uppläsa, om det ej varit så sent. Johansson Dagb. 1: 61 (1873). Att svarfva till en folkmötesscen, utan att ha bevistat någon sammankomst af arbetare, kan ju i nödfall låta sig göra, ehuru resultatet naturligtvis blir därefter. NordRevy 1895, s. 593. (Flugsnapparna) draga mossa och skägglav dagen i ända, och häraf svarfva de till ytterstommen (av boet). Ericson Fågelkås. 1: 27 (1906). Hans Hasseldahl hann aldrig svarva till några lugnande fraser. Hedberg BleknBrud. 303 (1951). —
SVARVA UPP10 4.
1) (†) till 1: förflytta (ngt) uppåt gm vridande, skruva upp. VetAH 1750, s. 277; möjl. icke särsk. förb. Vid häftiga drag svarfvas sjelfva klara vattnet up uti spiraler och utkastas, som häftigt rägn, rundt omkring den dragande columnen. Därs. 1782, s. 14.
2) till 2: gm svarvning åstadkomma (ngt). Man brukar svarfva upp en kant längs periferien på tappändan. Frykholm Ångm. 174 (1881). För att säkert centrera hålet, svarfvas det upp till den ungefärliga storleken. Ericsson Ur. 236 (1897). —
SVARVA UT10 4. särsk. till 2 c: gm svarvning holka ur l. gräva ut (hål o. d.). Swedenborg RebNat. 3: 315 (1718). Ibland kan stenen (i en jättegryta) ha svarvat ut ett riktigt hål tvärs igenom ett block, så att det ser ut, som om det vore genomskjutet av en kanonkula. Sandström NatArb. 2: 51 (1910). —
-BORR. (svarv- 1805—1896. svarve- 1714) (†) borr varmed hål svarvas, drillborr. Lindestolpe Matk. 63 (1714). MedelprisPersedlar InstrUppb. 3 (1896). —
-BRÄDE. (†) svarvmall. Nordforss (1805). En kärnsvarf af enklaste konstruktion .. består .. af tvenne bockar, som uppbära dels kärnspindeln A .. dels schablonen eller svarfbrädet B, med hvars tillhjälp svarfningen sker. Bergman HbJärn 1: 273 (1918). —
-BÅGE. (förr) båge (se båge, sbst.1 4 b) för kringvridande av spindel (l. skärverktyg) (på svarv), drillbåge. BoupptVäxjö 1809. Fatab. 1935, s. 233. —
-BÄNK. (numera mindre br.) svarvstol; jfr bänk V. BoupptSthm 30 ⁄ 6 1658, Bil. (1659). Svarvbänken med sitt väldiga, med handkraft drivna svänghjul har i alla tider utgjort tenngjutarverkstadens signum. Kulturen 1940, s. 120. SAOL (1973). —
-CIRKEL. (†) krumcirkel, krumpassare. 1. Swarff Sirkel. BoupptSthm 19 ⁄ 7 1653. Löfgren TenngjH I. 2: 244 (i handl. fr. 1653). —
-HAKE. (numera bl. mera tillf.) hakformigt svarvstål för utsvarvning av ihåliga föremål, hake (se hake, sbst.2 1 f). UB 6: 312 (1875). Lundell (1893). —
-INRÄTTNING~020. (numera föga br.) inrättning (se inrättning, sbst.2 2 b) för svarvning. JernkA 1871, s. 49. 1 verktygsbord med svarfinrättning. BoupptVäxjö 1877. Ericsson Ur. 145 (1897). —
-JÄRN. (svarv- 1639 osv. svarve- 1538—1744) vid svarvning använt skärande järn (se d. o. 5 b), svarvstål. VarRerV 39 (1538). Under goda tider har han ett försvarligt lager vältorkat trä som ligger där och väntar på såg och svarvjärn. Lundkvist Vindingev. 185 (1956). —
-KAMMARE. (svarv- 1746 osv. svarve- 1592) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) mindre rum l. kammare (se kammare, sbst.2 2 e) avsett för svarvning. GripshR 1592, s. 135. TurÅ 1948, s. 101. —
-KANNA. (svarve- 1669—1698) (förr) svarvad kanna. BoupptSthm 1669, s. 953. VDAkt. 1701, nr 147 (1698). —
-KONST. (numera bl. mera tillf.) konsten att svarva; jfr konst 3 e. Lind (1749). Böök SvStud. 179 (1913). —
-MASKIN. maskin för svarvning; förr äv. om anordning på svarv för automatisk överföring av svarvmönster till arbetsstycke. VetAP 1: 63 (1739). 1 Swarfstohl med alt tilbehör .. 2 små swärf Maschiner af träd 1 dito af Iern. BoupptVäxjö 1805. Man har .. svarfmachiner eller skrufsvarfstolar i hvilka ledareskrufven ersättes af en kamstång. Luttropp Svarfk. 196 (1839). Martinson Kvinn. 182 (1933). —
-MEJSEL. jfr -järn, -stål. HbValHjelpmask. 1: 78 (1890). Den första bearbetningen af svarfstycket verkställes med skrubbstål .. den vidare utarbetningen och glättningen med svarfmejsel. 2UB 8: 50 (1900). —
-SAK. (svarv- 1705—1864. svarve- 1705—1760) (numera bl. tillf.) särsk. i pl.
1) sak (se d. o. 11) som kommer till användning l. behövs när man svarvar. Hans svarfvesaker och snickaretyg skulle vara mitt. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 82 (1705). JGOxenstierna Dagb. 23 (1769).
2) svarvad sak. Kindboarnes swarfwe-saker, hwilka icke allenast tilwerkas af desse idige och tiltagsne Landtmän nästan öfwer hela Swerige, utan ock i Norige och på flera ställen. GbgMag. 1760, s. 696. (Päronträdets ved) användes mest till finare arbeten, verktyg, möbler, svarfsaker. Eneroth Pom. 1: 147 (1864). —
-SPÅN. spån (se spån, sbst.1 1 (b)) som bildas vid svarvning. Scheffer ChemFörel. 311 (c. 1750). Kopparskrot af .. svarf- och borrspån. TLev. 1899, nr 36, s. 2. Göth TräskoP 181 (1938). —
-STOCK. (svarv- 1653—1734. svarve- 1659) (†)
1) om svarvad form mot vilken (tenn)plåt o. d. formas, patron (se patron, sbst.2 2); jfr stock, sbst.1 2 o (α). Löfgren TenngjH I. 2: 244 (i handl. fr. 1653). BoupptSthm 30 ⁄ 6 1658, Bil. (1659).
2) (†) i fråga om slipstenstillverkning, om stock (se stock, sbst.1 4) l. bräda varmed man på slipstensämne utmärker stenens tilltänkta ytterkant (o. som är försedd dels med krok l. dubb i ena kortänden, vilken sätts i stenens tilltänkta centrum, dels med flera hål, varav ett förses med en spik som ritsar stenens ytterkant när brädan vrids kring den fixerade kroken l. dubben); jfr -cirkel. Centrum (av slipstensämnet) .. sökes .. medelst swarfstocken. Linné Dal. 23 (1734). —
-STOL. (svarv- 1705 osv. svarve- 1592—1850) stol (se stol, sbst.1 I 1) med anordning för fastspänning, kringvridning o. bearbetning av arbetsstycke vid svarvning; jfr -bänk. GripshR 1592, s. 135. Krukmakarens drejskiva ledde till svarvstolen, som förekom i Grekland långt innan Parthenon hunnit byggas. Form 1943, s. 3. jfr dubb-, fason-, hand-, konst-, passig-svarvstol m. fl.
Ssgr: svarvstols-docka. jfr docka, sbst.1 6 c, o. svarv-docka. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 81 (1881).
-STOP. (svarv- 1906. svarve- 1676—1902) (förr) jfr -kanna. VDAkt. 1676, nr 338, Bouppt. RedNordM 1906, s. 11. —
-STYCKE. arbetsstycke som svarvas l. skall svarvas; jfr -ämne. Trampen är bestämd att sättas i upp- och nedgående rörelse med foten, och derigenom draga det kring svarfstycket lindade snöre, hvars andra ända drages af stången. Luttropp Svarfk. 16 (1839). —
-VERK. (svarv- 1755 osv. svarve- 1620) (numera bl. i skildring av ä. förh.) industriell anläggning för svarvning, svarveri; äv. om svarvmaskin l. svarvstol l. svarvdon o. d. HammarbyKInvent. 1620. I nedre delen av byggnaden .. tänktes gjuteriet inrättat. Ovanpå skulle svarvverket läggas. Helmfrid Holmen. 125 (1954; om förh. på 1750-talet). —
-VERKSTAD~20, äv. ~02. verkstad för svarvning. Rinman 2: 134 (1789). —
B (†): SVARVA-KAPPE. svarvat mätkärl av trä rymmande en kappe (se kappe, sbst.3 2, 3). Fatab. 1913, s. 39 (1678).
C: SVARVE-BORR, -JÄRN, -KAMMARE, -KANNA, se A. —
-SAK, -STOCK, -STOL, se A. —
-STOP, se A. —
-VERK, se A.
D: SVARVNINGS-MÅN. om mängd material (utöver det som egentligen behövs) som läggs till för att arbetsprodukten skall kunna bearbetas gm svarvning utan att dess kalkylerade storlek förminskas; jfr mån, sbst.1 11. Holmberg Artill. 3: Bih. 68 (1882). —
-TEKNIK. Fatab. 1929, s. 163.
Ssgr: svarvar-, äv. svarvare-arbete. abstr.: svarvares arbete (att svarva); äv. konkret: av svarvare svarvat arbete; jfr svarv-arbete. HovförtärSthm 1642, s. 578. Förlags-Mästare (i sidenfabriker) skola .. bekomma af Fabriqueurerne .. Wäfstolen, färdig till Snickare- Swarfware- och Smedsarbete. OrdnSidenHandt. 6 ⁄ 6 1753, s. 17. Några bokskåp och glasskåp med fint svarfvarearbete af Stenbock. HH XXV. 2: 34 (1809). (Torparen) förtjenade .. något på wedhygge om sommartiden, men mesta winsten drog han in genom swarfwar-arbete om wintern. Almqvist Grimst. 3 (1839). (Virket av syrenstammen) skattas högt till svarfvararbeten. LfF 1902, s. 147. SFS 1906, nr 38, s. 46.
-gesäll. (förr) om gesäll (se d. o. 2) inom svarvarhantverket. BoupptSthm 1670, s. 1450. Ambrosiani SvSkråämb. 164 (i handl. fr. 1821).
-hus. (numera bl. i skildring av ä. förh.) hus (hörande till slott o. d.) där svarvarbete utfördes. SthmSlH 1: 312 (i handl. fr. 1686).
-lärling. (numera bl. mera tillf.) jfr lärling 1 o. -dräng. Brunius Metr. 229 (1836). Östergren (1951).
-verkstad. (numera mindre br.) svarvares verkstad, svarvverkstad. Linné Vg. 268 (1747). Östergren (1951). —
1) yrket l. sysselsättningen att svarva, svarvning. Gadd Landtsk. 1: 341 (1773). De höll på med sitt svarveri tills de blev åttio år, och Sven var den sista svarvaren i bygden, som kunde föda sig och käringen på det. Göth TräskoP 184 (1938).
2) ngt svarvat, svarvat föremål l. svarvad detalj på föremål. Fischerström 2: 27 (1780). Badtermometern vid den tyska väggklockan i valnöt med svarta svarverier. Asplund LivSmultr. 15 (1945).
3) fabrik l. verkstad l. (annan) anläggning där svarvning utförs (yrkesmässigt). 2BorgP 5: 206 (1734). IllSvOrdb. (1966).
Ssgr (i allm. till svarveri 1): svarveri-arbete. abstr. o. konkret: svarvarbete. Wien .. åtnjuter världsrykte för sina möbler och svarveriarbeten m. m. Rönnholm EkonGeogr. 179 (1907). På den ena (skylten) stod: ”Allt slags svarveriarbete utföres billigt” och på den andra: ”Paraplyer repareras”. Golovanjuk ParaplBarn 174 (1938).
Spalt S 14953 band 32, 1999