Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖLP ʃöl4p, sbst.1, förr äv. SKYLP, sbst.1, r. l. m., l. SKÖLPE, m.? l. f.?; best. -en; pl. -ar (ArkliR 1557, avd. 1, osv.) ((†) -er (-är) ArkliR 1555, avd. 5 (1556), FörtHertJohLösegend. 116 (1563)).
Ordformer
(skylp 1798—1856 (: Skylpnafvare). skölep 1691 (sannol. felaktigt för skölp l. skölpe). skölp (schö-, skiö-, -lpp) 1554 osv. skölpe 1561—1595 (: Skiöple, sannol. felaktigt för Skiölpe))
Etymologi
[sv. dial. skölp, skylp; jfr d. skølp, i sht i ä. d. äv. skylp, fnor. skolpr, nor. dial. skylp, skölp, skjulp, lt. schülp, t. schülpe; samhörigt med mlt. schulpen (se SKÖLPA, v.); i de nord. språken är ordet möjl. (delvis) lånat från en mlt. motsvarighet till lt. schülp (se ovan). — Jfr SKÖLP, sbst.2]
1) (i fackspr.) stämjärn med kupigt blad, håljärn. ArkliR 1554, avd. 3 (bland hjulmakares redskap). Timmermännens håljern, af somliga kallade skölpar. Eneberg Karmarsch 1: 116 (1858). Varulex. Byggn. 2: 50 (1955). jfr SNICKAR-, SVARVAR-, TIMMERMANS-, TRAPP-SKÖLP m. fl.
2) (†) på navare: sked (se SKED, sbst.1 4 e α); äv. om (stor) lång borr med sked (jfr NAVARE, SKED-BORR). Röding SD 83 (1798). Jungberg (1873; om borr).
Ssgr (i allm. till 1; i fackspr. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skölpa, v., l. skölp, sbst.3): A: SKÖLP-JÄRN. (skölp- 1562 osv. skölpe- 1565. skölpo- 1565 (: Skiölppå Jernn)) om (skärande blad på) skölp. ArkliR 1562, avd. 14. TNCPubl. 23: 74 (1954). —
-KLINGA. jfr klinga, sbst.1 3 a. TNCPubl. 23: 74 (1954). —
(2) -NAVARE. (†) navare, skedborr. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
-SKAFT. jfr skaft, sbst.1 2. TNCPubl. 23: 74 (1954).
B (†): SKÖLPE-JÄRN, se A. —
-STÄD. städ använt ss. underlag vid smide av skölpar. ArkliR 1556, avd. 1. Därs. 1557, avd. 1.
C (†): SKÖLPO-JÄRN, se A.

 

Spalt S 6105 band 27, 1976

Webbansvarig