Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLUTASVARV polɯ3ta~svar2v, n.
Ordformer
(pol- 1848 osv. poll- 1817. -ota- 1888—1914. -uta- 1817 osv. -svarf 1817—1914)
Etymologi
[av isl. polutusvarf, polotosvarf m. m.; sannol. en tidig folketymologisk ombildn. av ett gr. l. ry. ord l. uttr. i anslutning till isl. polota, palata m. m., palats, o. svarf, handlingen att vända upp o. ned på ngt l. ställa till oordning o. d. (besläktat med SVARVA); grundordet är omstritt (se Classica et mediæralia 2: 11 (1939), 3: 1 (1940), 4: 94 (1941))]
enl. Heimskringla: av väringagardet i Konstantinopel vid en kejsares död företagen vandring genom det kejserliga palatsets skattkammare, under vilken väringarna hade rätt att ta och behålla vad de kunde bära. Iduna 7: 166 (1817). Heidenstam Folkung. 1: 201 (1905).

 

Spalt P 1433 band 20, 1953

Webbansvarig