| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POLYGON pol1ygå4n l. på1-, äv. -gω4n, adj.; adv. -T.
(med prägel av fackspr., särsk. byggn. o. konsthist.) månghörnig. Böttiger 4: 199 (1857, 1869). Det polygona korslutet .. i Riddarholmskyrkan. AntT XV. 1: 45 (1896). Cornell NorrlKyrklK 80 (1918). — särsk. i sådana uttr. som polygont byggnadssätt, murvärk; jfr POLYGONAL-MUR. Upmark Lübke 177 (1871). Hahr ArkitH 32 (1902).
Spalt P 1438 band 20, 1953